Debatt: Brandrisk och ”nya” byggtekniker – viktiga aspekter i klimatdebatten

På senare tid har debatten kring hållbara byggnader och deras klimatpåverkan intensifierats. Ett omdiskuterat ämne har varit huruvida ett byggmaterials verkliga klimatpåverkan fullt ut kan redovisas utan att beakta deras brandrisk.

Nyligen publicerades en artikel i Tidningen Brandsäkert, som berör ett forskningsprojekt finansierat av Brandforsk. Artikeln diskuterar den framträdande frågan om brandskyddets roll i byggnaders klimatpåverkan, en fråga som ännu inte återspeglas i lagstiftning eller miljöcertifieringar för byggnader. Det är förbryllande att vi fortfarande kan prata om certifieringar för hållbara byggnader utan att inkludera brandrisken, eller andra faktorer som för den delen är minst lika viktiga – men ofta negligeras.

Dessutom finns det, precis som de nämner i artikeln, ett problem i att inte titta på brandrisken som en faktor även när det kommer till installationer. Till exempel kan installationer som sprinklersystem väljas bort redan i projekteringen om man enbart ser på klimatpåverkan enligt LCA – vilket leder till bristfälligt brandskydd och därmed ökad risk för förödande bränder. Är det verkligen hållbart?

Jag anser att det är självklart att se på helheten när vi bedömer byggnaders hållbarhet. Att se förbi det som inkluderas i dagens livscykelanalyser och inte stirra sig blind på ett materials koldioxidutsläpp i produktionsfasen.

”Vi behöver en ärlig syn på LCA och hållbarhet”

Jag förstår naturligtvis att det finns lockande fördelar i att bygga med biogena material, som till exempel träets snabba tillväxt och låga CO2-utsläpp. Samtidigt tror jag på att välja ”rätt material på rätt plats”. Eftersom träbyggnation på storskalig nivå med våra moderna byggsystem fortfarande är ett ganska nytt fenomen finns det en naturlig brist i statistiken, som kan förvränga vår uppfattning om huruvida något är hållbart eller inte.

Därför är det viktigt att vi i stället har en ärlig syn på livscykelanalyser och hållbarhet. Att vi inkluderar fler faktorer i våra klimatdeklarationer än vad vi gör idag, och att vi fattar beslut utefter reella fakta. För precis som det står i artikeln, kan en brand ha en betydande klimatpåverkan. Inte bara genom direkta utsläpp under brand och släckningsarbete, utan även genom behov av återbyggnad efter en brand.

Jag har länge varit kritisk till att dagens hållbarhetskalkyler och livscykelanalyser inte tar hänsyn till brandsäkerhetens roll när man bedömer en byggnads klimatpåverkan. Det är farligt att utnämna ett material som vinnaren av den hållbara debatten bara för att den nuvarande klimatdeklarationen säger det. För hur hållbart är det om en byggnad måste rivas och byggas upp igen på grund av en mindre brand?

Behöver vi verkligen kompromissa mellan säkerhet och klimatpåverkan, eller är det dags att se på hållbarhet ur ett bredare perspektiv?

”Ingen tjänar på glädjekalkyler”

Att bygga i material med lågt klimatavtryck välkomnas alltid, men vi måste se hållbarhet som mer än bara klimatpåverkan och kg-CO2 ekvivalenter. Jag anser att det krävs en mer nyanserad och holistisk syn på hur vi bedömer byggnaders klimatpåverkan, och det kräver tillförlitliga data. Att inkludera brandrisk, livslängd och andra aspekter är avgörande för att få en mer exakt bild av byggnaders verkliga miljöpåverkan.

Endast genom att ta hänsyn till alla aspekter kan vi göra informerade val för att främja hållbara byggnader och minska vår påverkan på miljön.

För låt oss vara ärliga, ingen tjänar på glädjekalkyler – framför allt inte våra kommande generationer.

Joakim Wandegren, Head of Technical & Sustainability på Xella Scandinavia