Trädguiden: Så kan stadsträdens nyttor optimeras

Förutom trädens ekosystemtjänster lagrar de stora mängder kol och hjälper därmed till med att lindra klimatkrisen.

– Vi har tagit träden för givet under en lång tid. Jag tror att mitt yrke har spelat en viktig roll i att förändra detta. Landskapsarkitekter har en förmåga att se potential och möjligheter, säger Mattias Gustafsson, landskapsarkitekt och vd på Urbio, till Miljö & Utveckling.

Stadens hårda miljö med asfalt och betong skiljer sig markant från trädens naturliga habitat. Studier visar att 25–40 procent av nyplanterade träd dör inom två år. Vid plantering är det därför avgörande att välja rätt skötselmetoder, trädarter och miljö.

En het debatt inom landskapsarkitekturen handlar enligt Mattias Gustafsson om fördelarna med inhemska kontra exotiska trädarter.

Inhemska träd som björk, ek och asp främjar insektslivet mer än exotiska träd som blå atlasceder, papegojbuskar och ginko. Dock tål exotiska träd bättre värme och torka.

– Genom att tänka strategiskt kan vi noggrant välja arter som redan existerar här, men som har varieteter eller släktskap från sydligare regioner. Till exempel kan vi hämta björkar från Sydeuropa, skola upp dem och plantera dem i svenska städer. Det är fortfarande björkar, men de har en genetisk anpassning för varmare klimat. Det är inte nödvändigt att importera trädarter från Asien eller Nordamerika – smarta lösningar finns tillgängliga, säger Mattias Gustafsson.

Viktigare än trädarten är deras storlek. Enligt Mattias Gustafsson kan ett stort träd skapa upp till 20 gånger mer värde än ett nyplanterat träd.

– Även om man planerar nya träd är det inte en omedelbar lösning. Det kan ta upp till 50 år innan de når samma värde, och med pågående klimatförändringar har vi inte den tiden. Det tar lång tid för nya träd att ge de ekosystemtjänster som stora träd kan erbjuda, påpekar han.

Mattias Gustafsson berättar också att stadsmiljöer värms upp snabbare än omgivande områden, vilket innebär att det krävs betydligt fler träd än vad som traditionellt har planterats.

– Naturvårdsverket rekommenderar en krontäckning på 25 procent, medan vissa anser att det behövs upp till 30 procent. Detta beror på att värmevågor under sommaren kan vara dödliga för sjuka och äldre. Exotiska trädarter har därför börjat användas mer som ett sätt att hantera detta problem, säger Mattias Gustafsson.

3-30-300-regeln för träd i städer blir alltmer populär. Kritiker anser den vara förenklad och riskerar missbruk för greenwashing. Mattias Gustafsson anser dock att det är en effektiv regel som skulle ge positiva resultat om den följdes.

– ”3-30-300″regeln, som fler kommuner nu följer, bygger på klimat- och biofilisk forskning. Den säger att man bör kunna se 3 träd från sin bostad, bo i ett område med 30 procent krontäckning och ha ett grönområde inom 300 meter från hemmet. Om man följer regeln, som kan vara utmanande att uppnå, skulle städerna bli mycket grönare. Detta skulle resultera i mer livskraftiga och robusta stadsdelar med bättre skydd mot värmeböljor och skyfall. Dessutom skulle trivseln bland invånarna öka, säger han.

Andelen träd i staden är också starkt kopplat till ekonomiska faktorer, berättar Mattias Gustafsson. Forskning från USA visar på att de finns en tydlig förekomst av ”grön ojämlikhet” i amerikanska storstäder.

– Det innebär att de ekonomiskt välbärgade bor i stadsdelar med hög krontäckningsgrad, medan de ekonomiskt mindre bemedlade bor i områden med låg krontäckningsgrad, säger han.

Forskare från Göteborgs universitet har undersökt vilka träd som mest effektivt renar luften i städer. Genom att samla barr och blad från elva olika träd i Botaniska trädgårdens arboretum i Göteborg analyserades vilka ämnen de fångade upp.

Totalt studerades 32 föroreningar, inklusive de som är bundna till partiklar och de i gasform. Resultaten visade att barrträd generellt renar luften bättre än lövträd, men lövträd är effektivare på att fånga partikelbundna föroreningar.

Det är också av yttersta vikt att ta hänsyn till den geografiska platsen när man väljer vilka träd att använda i stadsplaneringen.

Enligt Mattias Gustafsson är det utmanande att arbeta med många träd i de arktiska regionerna av Sverige. För att optimera nyttan av ekosystemet måste vi välja träd som trivs i de specifika miljöerna där de planteras och kan frodas på bästa sätt.

– Trädets välmående är det allra viktigaste. Vi måste ta hänsyn till faktorer som hur mycket skugga det är på platsen, marktypen, tillgången på vatten, och om trädet kan växa utan störningar. Dessutom måste vi se till att trädkronan kan växa fritt utan hinder som balkonger eller belysning. Det finns många faktorer som påverkar om ett träd kan växa och utvecklas på ett bra sätt. Ett träd som inte trivs och bara står och stampar kommer inte att ge mycket till ekosystemet. Därför är det viktigt att välja rätt träd för rätt plats, säger Mattias Gustafsson.

Mattias Gustafsson berättar att yrket landskapsarkitekt uppkom på grund av ökande behov av grön parkvägar under industrialismen i amerikanska städer.

– Städerna blev alltmer förorenade, och med anläggning av gröna alléer kunde man även bidra till att minska risken för eldspridning, särskilt i områden dominerade av träbyggnader. I Sverige uppstod ett liknande behov i takt med att järnvägarna började byggas genom städerna. För att reducera brandrisken orsakad av gnistregn från ånglok, skapades järnvägsparker med träd placerade runt stationerna, säger han.

Ekosystemtjänster från stadsträd började uppmärksammas, särskilt i städer som Umeå, även känd som ”björkarnas stad”. Val av björkträd för plantering blev populärt på grund av dess anpassningsförmåga till det lokala klimatet.

Begreppet ekosystemtjänster diskuteras flitigt bland dagens stadsplanerare. Även om termen inte existerade på 1800-talet, berättar Mattias Gustafsson att man redan då arbetade efter dess principer.

– Nu fokuserar vi på att de träd vi planterar i städer tjänar flera syften. Utöver att bidra till trivsel och förbättra lokalklimatet, skapar de också upplevelsevärden och gröna korridorer för djurlivet, avslutar han.