Inga produkter i varukorgen.
Så kan fastighetsägare förebygga otrygghet
Social hållbarhet Otrygghet i bostadsområden kan vara svår att vända när problemen väl har fått fäste. Malin Eriksson Isberg på Bostads AB Poseidon pekar ut flera delar som kan göra skillnad i det förebyggande arbetet.
Fastighetsägare har genom sin närvaro och löpande kontakt med hyresgäster möjlighet att upptäcka problem innan de hunnit få fäste. För Malin Eriksson Isberg, chef för förvaltningsutveckling och tillförordnad säkerhetschef på Bostads AB Poseidon, är det därför viktigt att trygghetsarbetet inte främst blir en reaktion på redan uppkomna problem.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Hållbart samhällsbyggande premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
– Det viktigaste är att arbeta tidigt och långsiktigt. Fastighetsägare har ofta en unik närvaro i området genom den dagliga kontakten med hyresgäster och kan därför upptäcka signaler på social problematik, störningar eller otrygghet i ett tidigt skede, säger on till Hållbart samhällsbyggande.
Det kan enligt henne handla om lokal närvaro och trygghetsvärdar, men också om att fastighetsägaren samarbetar med aktörer som möter människor i andra delar av vardagen. Socialtjänst, skola, polis och civilsamhälle är några av dem hon pekar ut som viktiga i det förebyggande arbetet.
– Erfarenheten visar att tidiga insatser är avgörande för att bryta en negativ utveckling och skapa förutsättningar för långsiktig trygghet.
Samtidigt finns åtgärder som fastighetsägaren själv kan genomföra i den byggda miljön. Malin Eriksson Isberg lyfter bland annat god belysning, välskötta gårdar, snabb hantering av skadegörelse och gemensamma ytor där människor kan känna sig trygga.
Men upprustning och förvaltning av den fysiska miljön räcker enligt henne inte på egen hand.
– Det är samspelet mellan den fysiska miljön, den sociala närvaron och relationerna mellan boende och lokala aktörer som gör den största skillnaden. När människor använder och tar plats i offentliga miljöer stärks både tryggheten och tilliten i området.
För att få kontinuitet i arbetet anser hon att trygghetsfrågorna behöver finnas med i den ordinarie stadsutvecklingen. Det innebär enligt henne att fysiska investeringar behöver gå hand i hand med sociala insatser och att flera aktörer behöver ta ansvar över tid.
– Trygghetsarbetet behöver vara en integrerad del av stadsutvecklingen, inte ett separat projekt vid sidan av den ordinarie verksamheten. Det kräver tydliga mål, uthållighet och samverkan över organisationsgränser.
Just samverkan är samtidigt ett område där det fortfarande finns utmaningar. Malin Eriksson Isberg beskriver att möjligheterna till informationsdelning och samarbete har förbättrats under senare år, men ser fortfarande problem med ansvarsfördelningen och när olika insatser sätts in.
– Ofta kommer samhällets insatser in först när problemen redan har blivit omfattande. För att lyckas bättre behöver fler aktörer ha ett tydligt uppdrag och tillräckliga resurser att arbeta förebyggande och stödjande.
Enligt henne är en annan viktig del att de som bor i området inte enbart blir mottagare av olika trygghetsåtgärder. De boende behöver också få möjlighet att påverka utvecklingen och delta i arbetet.
– Social hållbarhet skapas inte av bostadsbolag, kommuner eller andra aktörer på egen hand, utan tillsammans med de boende. När vi lyckas mobilisera våra hyresgäster och göra dem till medskapare i trygghetsarbetet händer något viktigt. Då handlar det inte bara om åtgärder som genomförs för människor, utan om förändring som sker tillsammans med dem, avslutar hon.
