EU föreslår nya regler för klimatanpassning – så kan samhällsbyggandet påverkas

Kommissionen vill därför att klimatrisker ska få större betydelse i bland annat fysisk planering, infrastrukturprojekt och offentliga investeringar. Här är de viktigaste delarna för samhällsbyggnadssektorn.

1. Samhällsplaneringen ska utgå från framtidens klimat

En central del i lagförslaget är en gemensam referensbana för den globala uppvärmningen. Den utgår från 1,5 graders uppvärmning till 2030, 2 grader till 2050 och 3 grader till 2100, jämfört med förindustriell nivå.

Referensbanan ska användas som utgångspunkt för klimatriskbedömningar och beslut om bland annat infrastruktur, samhällsplanering och investeringar.

Det innebär att framtida klimatförhållanden ska få större betydelse för långsiktiga beslut om exempelvis bebyggelse, transportinfrastruktur och andra samhällsviktiga anläggningar.

Kommissionen betonar samtidigt att EU står fast vid Parisavtalets temperaturmål. Referensbanan ska användas för riskhantering och innebär inte att klimatmålen ändras.

2. Tydligare ansvar för klimatrisker

Medlemsländerna ska enligt förslaget identifiera vilka aktörer som ansvarar för att hantera klimatrisker inom olika politikområden och på nationell, regional och lokal nivå.

Syftet är att skapa en tydligare ansvarsfördelning och bättre samordning mellan olika aktörer.

Det är en fråga som har betydelse för samhällsbyggandet, där klimatanpassning ofta berör flera aktörer, exempelvis kommuner, fastighetsägare och infrastrukturförvaltare.

Förslaget anger däremot inte hur kostnaderna för klimatanpassningsåtgärder ska fördelas mellan dessa aktörer.

3. Klimatrisker ska vägas in i fler offentliga beslut

Kommissionen vill att framtida klimatförhållanden ska beaktas i större utsträckning vid offentligt beslutsfattande. I lagförslaget uppmuntras medlemsländerna att ta hänsyn till klimatrisker vid bland annat budgetarbete, fysisk planering och konsekvensanalyser.

Det handlar om att förebygga risker redan när investeringar och projekt planeras, i stället för att enbart hantera skador i efterhand.

Kommissionen framhåller också betydelsen av att klimatanpassning integreras i flera samhällssektorer, bland annat energi, transporter, vattenförsörjning och byggnader.

4. Nya krav på nationell klimatanpassningsplanering

Kommissionen föreslår att fyra befintliga planeringsinstrument ersätts av en gemensam nationell strategisk plan för klimatresiliens.

Medlemsländerna ska också genomföra mer regelbundna klimatriskbedömningar som blir lättare att jämföra mellan länderna.

Enligt kommissionen ska förändringen förbättra samordningen och samtidigt minska administrationen. Medlemsländerna ska även fortsättningsvis kunna anpassa åtgärderna efter nationella och lokala förhållanden.

5. Mer stöd till kommuner och regioner

EU vill stärka det lokala och regionala klimatanpassningsarbetet genom bland annat rådgivning, pilotprojekt, finansieringsstöd och spridning av fungerande lösningar.

Kommissionen ska också identifiera 100 av Europas mest klimatsårbara områden och undersöka vilka risker de står inför och på vilken nivå de bör hanteras.

I ramverket lyfts även naturbaserade lösningar, exempelvis åtgärder som stärker ekosystemens förmåga att hantera värme, torka och översvämningar. Enligt lagförslaget ska medlemsländerna främja sådana lösningar i sina nationella strategiska planer.

En annan utgångspunkt är principen om rättvis klimatresiliens, som innebär att särskild hänsyn ska tas till människor och områden som är extra utsatta för klimatförändringarnas konsekvenser.

6. Klimatrisker får större betydelse för byggnader och investeringar

Kommissionen vill också att fysiska klimatrisker ska få större betydelse vid värdering av tillgångar och investeringsbeslut. Det kan bland annat få betydelse för fastighetsägare och investerare som behöver bedöma hur byggnader och anläggningar påverkas av framtida klimatförhållanden.

I ramverket hänvisar kommissionen även till EU:s direktiv om byggnaders energiprestanda, EPBD, som redan innehåller krav på att medlemsländerna ska beakta klimatrisker och vidta åtgärder för att förebygga överhettning och säkerställa ett godtagbart inomhusklimat.

För att öka investeringarna i klimatanpassning vill kommissionen dessutom undersöka möjligheterna till skatteincitament och statligt stöd. Europeiska investeringsbanken har presenterat en plan om att avsätta minst 30 miljarder euro till klimatanpassning under perioden 2026–2030.

7. Nya digitala verktyg för klimatanpassning

För att underlätta arbetet har kommissionen också presenterat tre digitala verktyg som redan finns tillgängliga.

European Climate Viewer visar hur olika klimatfaror kan utvecklas geografiskt vid framtida uppvärmning. Verktyget kan användas som ett underlag för exempelvis samhällsplanering.

Navigator of Climate Resilience Tools hjälper användare att hitta analysverktyg utifrån geografiskt område, sektor och klimatrisk.

Mission Solutions Explorer samlar exempel på klimatanpassningsåtgärder som har testats i europeiska städer och regioner, med information om bland annat finansiering och hur lösningarna kan användas på andra platser.

Vad händer nu?

Den föreslagna lagen behöver behandlas av EU-parlamentet och medlemsländerna innan den kan antas. Kommissionen avser däremot att börja tillämpa ramverkets principer i sitt eget arbete redan nu.

Flera ytterligare initiativ är också planerade, däribland en europeisk värmeböljeplan och en satsning på vattenresiliens.

Under tredje kvartalet 2028 ska kommissionen presentera en övergripande strategisk plan för klimatanpassning på EU-nivå.