Krönika: Träden blir bara tonåringar

Om vi vänder blicken mot Japan så finns en urgammal tradition att vårda träd till så hög ålder som möjligt men samtidigt arbeta med respektfulla stödåtgärder. Till exempel finns Yuki-tsuri, konsten att binda träd.

Yuki-tsuri är ett gammalt hantverk som innebär att man binder upp grenar som skydd mot den tunga blöta snön under vinterperioden. Precis som många andra japanska hantverk kombineras både funktion och skönhet. Konstruktionen består av en grövre stolpe, oftast av bambu, som binds ihop med stammen och som sträcker sig en bit ovanför toppen. Därifrån kan det bindas så många som 800 rep per träd ut till de grenar som är i riskzonen. Det avspeglar ett synsätt med djupgående kunskap om och respekt för värdet av åldrande träd, både som identitetsskapare men också biologisk artbank.

Men det som vi ska titta närmare på i den här texten är skandinaviska träd och det faktum att de i ökande grad inte tillåts leva riktigt länge och slutligen dö på naturligt vis. Det har en långtgående effekt på en mängd andra arters livsmiljöer. En siffra från Danmark anger att medellivslängden för träd är ca 40 år.

Exempelvis blir en rönn oftast 50–60 år om den får vara i fred. En ek kan bli 1000 år och enstaka träd i gynnsamma lägen betydligt äldre än så. Tallar blir i Sverige som regel 300–400 år men kan också i vissa fall bli äldre. Den äldsta kända tallen växer i nationalparken Hornslandet och är ca 750 år.

Det äldsta kända trädet i världen är en gran som kallas Old Tjikko och finns i Fulufjällets nationalpark i Sverige. Dess ålder uppskattas till hela 9 550 år! Granen som syns idag är en klon på den rot som började växa mot slutet av senaste istiden, och trädet har då även upplevt en betydande landhöjning.

Träd kan alltså bli betydligt äldre än vi människor och deras biologiska värde ökar med åldern. Men i det rationella och kommersiella skogsbruket ligger medelåldern i Syd- och Mellansverige på ca 60 år och längre norrut kanske tio år äldre. Det innebär att trädens verkliga potential som värdar för andra arters liv och garant för biologisk mångfald aldrig hinner utvecklas. Det gör den svenska skogen artfattig och även mindre intressant som rekreationsmiljö.

Om vi tittar på trädens biologiska åldrar kan de sammanfattas i tre stadier, där deras värde för biologisk mångfald varierar under livets gång.

I sin ungdom och mognadstid produceras stora mängder syre, och biomassan fungerar som kolsänka och ger skugga. Växtligheten skyddar fåglar, mindre djur och insekter. Barr skapar livsmiljöer för mossor, lavar och svampar. Blomning gynnar pollinatörer och frukt ger mat till fåglar och däggdjur.

Under sin sena mognad och höga ålder förskjuts betydelsen till andra faktorer. Då erbjuder träden boplatser för insekter, fåglar och fladdermöss. Döda grenar och stamytor gynnar lavar och mossor, plus att fallna lövmassor bidrar till markens näringscykel.

Trädens tredje fas är när de dött och börjar brytas ned. De drar då till sig arter som specialiserat sig på död ved som hemvist och näringskälla.

I södra och Mellansverige är eken det tydligaste exemplet på värdet av att låta träden bli riktigt gamla. En döende ek kan under lång tid vara värd för ca 1500 arter. Längre norrut är exempelvis aspen värdefull och kan hysa ca 1000 arter. Men dessa värden hinner inte utvecklas om träden avverkas i sina tonår.

Sammanfattningsvis behöver vi skifta vårt perspektiv mot en mer fleråldrig trädflora där fler faktorer än kortare och kortare cykler för träproduktion styr. En intressant diskussion kring detta pågår inom en av landets största skogsägare: Svenska kyrkan. En intern utredning föreslår att tjugo procent av kyrkans skogar ska skyddas (för kolinlagring och biologisk mångfald) och att naturnära skogsbruk ska tillämpas på ytterligare 33 procent av arealen. Det återstår att se hur radikal Kyrkan vill vara.

Så till städerna och deras trädförvaltning. Vi kan glädjande se att många kommuner nu har en ökande ambition att skapa register för sina träd och följa deras hälsoutveckling och status genom livet. Bevarandet av träd och tillvaratagandet av åldrande individer som trädruiner är nu politiskt populärt hos de folkvalda och efterlevs också i ökande grad.

Flera avskräckande exempel finns dock. Ett är den så kallade TV-eken, även kallad Radioeken. Den var mellan 500 och 1000 år och stod vid Oxenstiernsgatan på Östermalm i Stockholm, precis utanför TV- och Radiohuset. Trädet var en symbol för många stockholmare i kraft av sin ålder och sitt majestätiska utseende.

Det upptäcktes att TV-eken var angripen av röta, vilket försvagade trädet, och det befarades att eken kunde dela sig eller falla. Trädet undersöktes men slutsatserna från dessa undersökningar har väckt debatt och fört mångas uppmärksamhet till trädvård och stadsplanering. Beslutet att fälla eken ledde till starka protester från allmänheten och miljöaktivister. Men tidigt på morgonen den 25 november 2011 fälldes eken, och delar av den fungerar nu som faunadepå på Djurgården.

TV-eken hade med en annan syn på åldriga träd och en annan vilja till åtgärder kunnat stå kvar länge som berättare av norra Djurgårdens historia som öppet beteslandskap med ekar, plus att den hade haft ett stort antal små invånare. Men vad kan göras? Det finns flera åtgärder att ta till, såsom friställning, beskärning, markberedning och gödsling, stöttning och vattning under torrperioder.

Antalet arter som försvinner årligen från jorden varierar beroende på källa och metod för uppskattning, men forskare är överens om att vi befinner oss i en period av snabb artutrotning, ofta kallad den sjätte massutrotningen. Det finns ett akut behov av att skydda den biologiska mångfalden för att bromsa denna trend. FN har just avslutat sin klimatkonvention om biologisk mångfald, COP16 i Rom, där frågan intensivt har debatterats.

Exemplen är förskräckande. Vissa fruktodlingar i Kina har inte sett till pollinerande insekter sedan 1980-talet på grund av överanvändning av kemikalier. Biodlare flyttar paradoxalt nog också sina bikupor från fruktodlingarna för att få sina bin att överleva. Bönderna får pollinera manuellt, vilket är ett otroligt krävande arbete.

Inom EU räknar man med att 84 % av odlade grödor är beroende av insekter för att sätta frukt och frön. Och pollineringen utförs ju helt gratis – en ekosystemtjänst.

Även fåglar minskar drastiskt. I Sverige beräknas antalet fåglar ha minskat med flera miljoner bara under de senaste fem åren.

När vår omvärld genomgår stora politiska förändringar och vi och alla EU:s länder anser sig tvungna att öka försvarsanslagen, måste vi parallellt öka stöd till ekosystemstärkande åtgärder i våra städer såväl som i skogar och vatten. Naturvårdsverket slår fast: Biologisk mångfald är en förutsättning för allt liv på jorden och grunden för människans välfärd och existens.