En färsk rapport, framtagen av CIT Renergy på uppdrag av HSB Riksförbund, visar att omfattande energieffektiviseringar i flerbostadshus i praktiken är olönsamma i nästan hela landet. Endast på Gotland är investeringen företagsekonomiskt motiverad.
Så spricker kalkylen för energieffektivisering – trots EU-kraven
ENERGI Energieffektivisering lyfts fram som avgörande för klimatmålen – men i verkligheten spricker kalkylen. En ny rapport visar att energirenoveringar i flerbostadshus sällan går ihop utan statligt stöd.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Studien bygger på ett typiskt flerbostadshus från 1970-talet – en så kallad HSB-limpa – som ”flyttats” mellan fem orter: Stockholm, Göteborg, Linköping, Västerås och Gotland.
– Vi ville ta reda på hur lönsamheten faktiskt ser ut runt om i landet. Det är väldigt svårt att generalisera eftersom både fjärrvärmepriser, elpriser och elnätsavgifter skiljer sig kraftigt mellan olika orter, säger Mikael Rosén, energiexpert på HSB Riksförbund.
För att nå energiklass D krävs ett åtgärdspaket med förbättrad klimatskärm, FTX-system och varmvattenåtgärder – en investering som kan uppgå till cirka tre miljoner kronor för ett 70-talshus.
Samhällsnyttigt – men inte företagsekonomiskt
Även om energieffektivisering ger stora klimatvinster är de företagsekonomiska incitamenten svaga.
– Våra bostadsrättsföreningar är ekonomiska föreningar och ska gynna sina medlemmars intressen. Då måste investeringarna också vara lönsamma – och det är de ofta inte när det gäller omfattande energirenoveringar, säger Mikael Rosén.
Han menar att lönsamheten i stället måste ses ur ett samhällsperspektiv.
– Vi vet att energieffektivisering är samhällsekonomiskt lönsamt. Men för att vi ska nå målen i EU:s direktiv om energieffektivisering och byggnaders energiprestanda, måste staten täcka glappet mellan samhällsnytta och företagsekonomisk verklighet.
HSB vill se ett nytt stöd
HSB föreslår att ett riktat stöd för energirenoveringar återinförs. Det tidigare stödet, finansierat via EU:s återhämtningspaket, gav bidrag till fastighetsägare som kunde visa en viss procentuell energibesparing.
– Stödet hade sina brister, men grundidén var bra. Kanske räcker 25 procent i stället för 50 – men principen fungerar, säger Mikael Rosén.
Viktigast, menar han, är att stödet blir långsiktigt:
– Vi kan inte ha tillfälliga satsningar som försvinner efter fyra månader. Energieffektiviseringar bör göras i samband med planerat underhåll, inte som panikåtgärder för att passa en kort stödperiod.
”Alla byggnader når inte målen”
Skillnaderna i förutsättningar mellan orter och föreningar är stora.
– En bostadsrättsförening i Filipstad har helt andra ekonomiska möjligheter än en i Stockholm. Även lönsamma åtgärder kan vara svåra att finansiera när man inte får lån eller kan höja avgifterna tillräckligt, säger Mikael Rosén.
Han understryker att det fortfarande finns många lönsamma åtgärder att göra – men att de inte räcker hela vägen.
– Vi säger inte att energieffektivisering inte lönar sig – det gör det, massor. Men om vi ska klara målen till 2035 och nå nära nollutsläpp 2050, då måste vi också ta itu med de åtgärder som i dag inte är lönsamma.
