Så kan städer minska användningen av dricksvatten

Projektet startade 2020 och har haft som mål att undersöka hur städer kan använda vatten mer resurseffektivt och minska beroendet av dricksvatten. Förutom återanvändning av vatten har projektet även arbetat med näringsåterföring från urinsorterande toaletter och digitala lösningar för att följa vattenförbrukning och påverka beteenden.

– Det övergripande målet är att minska förbrukningen av dricksvatten, säger Helena Tsiparis, projektutvecklare på Sweden Water Research.

Från dagens nationella snitt på ungefär 140 liter förbrukat dricksvatten per person och dygn vill forskarna undersöka lösningar som resulterar i snitt 100 liter per person och dygn. 

Ett av försöken i Sverige har genomförts i fastigheten Oasen i Sege Park i Malmö. Där leds regn-, dag- och dränvatten till ett teknikrum där vattnet renas med membranteknik innan det används i byggnaden. Det är första gången i Sverige kommunalt dagvatten leds och återvinns i en privat fastighet. 

Enligt Helena Tsiparis ligger vattenförbrukningen i Röda Oasen på omkring 85 liter per person och dygn vilket är lågt jämfört med det nationella genomsnittet. Av de 85 literna är ca 30% renat dag- och dränvatten. Hon beskriver resultaten som ett konkret exempel på att det går att minska användningen av dricksvatten genom alternativa vattenlösningar.

–  Dels så har vi en totalförbrukning som är mycket, mycket mindre. Men vi har också då en reningsteknik som gör att det ytterligare minskar, säger hon.

Projektet har även testat enklare lösningar, som nedgrävda vattentankar för bevattning vid olika fastigheter. Vid Mobilitetshuset i Malmö används regnvatten till växtväggar.

Tekniken finns – men systemen hänger inte med

Trots att projektet visat att tekniken fungerar menar projektgruppen att det fortfarande finns flera hinder för att lösningarna ska bli vanliga i större skala.

– Vi ser att tekniken finns, men incitamenten behöver stärkas för de olika aktörerna för att få till en förändring.  Det kan man göra genom att arbeta med och utveckla lagstiftning, affärsmodeller och styrmedel, säger Helena Tsiparis.

Ellen Edefell, projektledare på Sweden Water Research, menar att utvecklingen hittills framför allt drivits av tekniska förbättringar, exempelvis effektivare hushållsprodukter. Samtidigt anser hon att det finns betydligt större potential i att förändra människors och organisationers beteenden.

– Vi har knappt kommit till beteendeförändringarna än. Vi har mycket större potential att utnyttja beteendeförändringen för att minska vår vattenförbrukning, säger hon.

Helena Tsiparis menar att lösningen inte enbart handlar om individuella val.

– Det är en systemförändring som ska till. Det är ändå viktigt att påpeka med tanke på hur det ser ut nu, säger hon.

Enligt projektgruppen är nästa steg att få fler aktörer att använda lösningarna i praktiken och att skapa system som gör det enklare att använda vatten på ett mer hållbart sätt i framtidens städer.