Replik: ”Dags att utmana linjär norm i samhällsbyggnadssektorn”

Det är med stor behållning jag läser Carolina Larssons debattartikel i Hållbart Samhällsbyggande den 13 september. Det är svårt att inte hålla med. Byggsektorn står för svindlade 35 procent av utsläppen av klimatgaser i EU. Stadsplaneprocessen är ett avgörande verktyg för att vända utvecklingen.

Samtidigt missar Carolina Larsson, i sin i övrigt utmärkta åtgärdslista, en viktig aspekt; nödvändigheten att på allvar inkludera cirkularitet i planeringen av nya stadsdelar. I stället för ett smalt fokus på nybyggnation behövs ett bredare perspektiv, där flexibla lösningar, om- och nybyggnation tillsammans bidrar för att lösa de behov som finns, med minsta möjliga klimatpåverkan.

Här har Sveriges kommuner ett ansvar och – faktiskt – en fantastisk möjlighet att driva på ett cirkulärt normskifte för byggindustrin. Att redan från början planera för flexibla byggnader i kombination med traditionell bebyggelse skapar bättre förutsättningar för stadsdelar och samhällen att utvecklas mer cirkulärt, resurssnålt och med minimerad klimatpåverkan. Men det kräver att detaljplanerna utformas med detta i åtanke.

Kort sagt applåderar jag Carolina Larssons trepunktsprogram: Öka offentliga investeringar i hållbara projekt, tydliga miljö- och klimatkrav i upphandlingar och att prioritera utvecklingen av hållbara stadsplaner. Men jag skulle vilja lägga till de cirkulära perspektiven som en brasklapp, riktat inte bara till våra politiker men också till samhällsbyggnadssektorn i stort.

Ja, tydliga miljö- och klimatkrav i upphandlingar är helt centrala, likaså hållbara stadsplaner. Men miljö- och klimatkraven behöver omfatta fler aspekter än val av material vid nybyggnation.  Cirkulära och flexibla alternativ är många gånger både resurseffektivare och klimatbättre i sig, men kan också skapa andrum för ny- och ombyggnation av permanent bebyggelse med förbättrad miljöprestanda. Hållbara stadsplaner behöver också vara cirkulära stadsplaner.

Utan ett brett skifte från linjärt till cirkulärt tänk kring hur vi använder material och resurser blir klimatmålen omöjliga att nå. Nu går utvecklingen i stället baklänges, och de nordiska länderna blir allt mindre cirkulära och alltmer beroende av jungfruliga material. Och de cirkulära lösningarna finns. Men då måste vi sluta se dem som ett komplement och i stället se dem som en integrerad del, inte minst i strävan efter hållbarare städer. Dags att integrera cirkulärt tänkande i hela byggprocessen – från planarbete till färdigt projekt.

Lina K Wiles, hållbarhetsdirektör, Adapteo