Genomgång: 9 teser för cirkulär samhällsplanering

– Efterfrågan har ju funnits tidigare, men det var från kommunerna som det här kom upp väldigt mycket. ”Hur jobbar vi med de här frågorna? Vi ser svårigheter inom den planeringsprocess som finns”, säger han till Hållbart samhällsbyggande.

Lagen som förklaring – eller ursäkt

I mötet med kommuner har Faiz Mawlayi ofta stött på uppfattningen att cirkulär samhällsplanering hindras av lagstiftningen, framför allt plan- och bygglagen.

– Det är mycket feedback om att plan- och bygglagen inte tar upp cirkularitet. Och det intressanta där är ju att plan- och bygglagen inte tar upp klimat eller klimatanpassning heller, säger han.

Författarna bakom vägledningen har därför valt en tydlig utgångspunkt: de nio teserna ska fungera inom de juridiska ramar som redan finns.

– De här nio teserna avser att verka inom de juridiska ramar som finns i Sverige i dag.

Samtidigt menar han att det ofta inte är lagen som sätter gränserna, utan hur den tillämpas i praktiken.

– Ofta finns det en rädsla med vad som är praxis, vad som är prejudikat eller kan bli det. Men lagen preciserar ju inte att det måste gå till exakt så här, säger han.

Ett arbetssätt som behöver förändras

Vägledningen riktar sig i första hand till kommuner och andra aktörer i samhällsbyggnadsprocessen. Ett återkommande problem, enligt Faiz Mawlayi, är att cirkulära frågor hamnar mellan olika organisatoriska ansvarsområden.

Ett syfte med vägledningen är därför att uppmuntra till ett mer samordnat arbetssätt, där planering, exploatering och bygglov inte ses som separata steg utan som delar av samma helhet.

– Det finns möjligheter att pröva nya arbetssätt, tänka om, utreda nya möjligheter när det gäller återbruk och cirkularitet.

Synen på befintliga byggnader

En central fråga i vägledningen är hur befintlig bebyggelse värderas i planeringen. Faiz Mawlayi menar att byggnader från framför allt 1970-, 80- och 90-talen ofta betraktas som mindre skyddsvärda och därför lättare rivs. Han ifrågasätter samtidigt den korta tidshorisont som ofta präglar beslut om rivning och nybyggnation.

– En byggnad är en permanent struktur. Det är inte meningen att vi ska riva dem efter 30 eller 40 år, säger han.

Faiz Mawlayi understryker att 9 teser om cirkulär planering inte är tänkt som en manual eller ett regelverk. Snarare är den ett försök att visa att det finns ett handlingsutrymme redan i dag – om kommuner vågar använda det.

– De nio teserna är ett första steg i riktningen att få till det cirkulära perspektivet i samhällsplaneringen, avslutar han.

Vägledningen är därmed tänkt att fungera som stöd för kommuner som vill gå före och som vill integrera cirkulära perspektiv i samhällsplaneringen, snarare än att betrakta dem som ett tillägg vid sidan av ordinarie processer.

• Tes 1: Gör en resursinventering – riv inte bort framtiden
  Den första tesen slår fast att tidig resursinventering är en grundförutsättning för cirkulär planering. I stället för att se befintliga byggnader som hinder för utveckling, uppmanas kommuner att betrakta dem som resurser – både i form av material, konstruktioner och inbyggd energi.
  
  I vägledningen framhålls att tillverkningen av nya byggmaterial ofta står för den största delen av klimatpåverkan i ett byggprojekt. Att inventera byggnader och material redan i översikts- och detaljplaneskedet kan därför få stor betydelse för både utsläpp och resursanvändning.
  
  Inventeringen bör omfatta allt från stommar och fasader till installationer och andra byggnadsdelar, och följas upp genom hela processen – från planering till bygglov och slutbesked. Genom selektiv rivning och demontering kan material tas till vara för återbruk, i stället för att bli avfall.
• Tes 2: Planera för cirkularitet från start – översiktsplanen som spelplan
  Den andra tesen lyfter översiktsplanen som ett strategiskt verktyg för omställning. Här menar författarna att cirkularitet inte bör behandlas som ett särintresse eller ett tillägg, utan som en bärande princip för hela planens logik.
  
  I praktiken innebär det att återbruk, ombyggnad och samutnyttjande formuleras som förstahandsalternativ, medan nyexploatering prövas först när andra möjligheter är uttömda. Översiktsplanen kan också peka ut områden med särskild omvandlingspotential och reservera ytor för cirkulär infrastruktur, såsom återbrukslager och logistiklösningar.
  
  För att detta ska fungera krävs, enligt vägledningen, ett tvärsektoriellt arbetssätt där olika kommunala förvaltningar samverkar tidigt i processen.
• Tes 3: Ge plats för det tillfälliga – skapa en dynamisk stad
  Cirkulär planering handlar inte enbart om permanenta lösningar. Den tredje tesen betonar värdet av tillfälliga användningar som ett sätt att aktivera platser, testa idéer och förlänga livslängden på byggnader och mark som annars riskerar att stå tomma.
  
  Plan- och bygglagen ger redan i dag möjlighet till tidsbegränsade planbestämmelser och bygglov. Vägledningen uppmanar kommuner att använda dessa verktyg mer aktivt för att skapa utrymme för temporära verksamheter, modulbyggnader och återbrukade strukturer.
  
  Tillfälliga projekt beskrivs också som ett demokratiskt verktyg, där invånare kan involveras tidigare i stadsutvecklingen och bidra med erfarenheter som kan tas vidare in i permanenta lösningar.
• Tes 4: Omställning som spelväxlare – styr mot cirkulär utveckling
  I den fjärde tesen beskrivs kommunen som en potentiell ”spelväxlare” i omställningen till cirkulär ekonomi. Genom att ställa krav tidigt – i översiktsplaner, markanvisningar och exploateringsavtal – kan cirkulära lösningar bli en självklar del av byggaktörernas kalkyler.
  
  Vägledningen visar hur krav på återbruk, demonterbarhet och flexibilitet kan formuleras på olika planeringsnivåer och följas upp genom hela processen. Tidiga krav kan, enligt författarna, bidra till både minskade utsläpp och innovation i byggbranschen.
• Tes 5: Detaljplanen som motor – bygg in cirkularitet i varje projekt
  Den femte tesen fördjupar detaljplanens roll som styrmedel. Här betonas vikten av att detaljplaner utformas så att de möjliggör bevarande, ombyggnad och förändring över tid.
  
  Genom flexibla användningsbestämmelser och en medveten avvägning av detaljeringsgrad kan detaljplanen skapa utrymme för återbrukade material och framtida anpassningar, utan att tumma på krav som buller, säkerhet och tillgänglighet.
• Tes 6: Tänk efter före i stället för att riva – framtidssäkra byggnader
  Den sjätte tesen riktar fokus mot rivningsbeslut och livslängdsperspektiv. Vägledningen problematiserar den utbredda uppfattningen att byggnader från exempelvis 1970- och 80-talen är uttjänta.
  
  I stället uppmanas kommuner att systematiskt pröva om byggnader kan byggas om, byggas till eller ges nya funktioner innan rivning övervägs.
• Tes 7: Rädda byggnaderna – bygglovsprövningen som försvarslinje
  Bygglovsprövningen beskrivs i den sjunde tesen som en sista möjlighet att värna befintliga byggnader. Genom krav på materialinventering, återbruk i kontrollplaner och uppföljning i tekniskt samråd kan bygglovsprocessen användas mer aktivt för cirkulära syften.
• Tes 8: Låt byggbranschen ta ansvar – inför producentansvar för byggmaterial
  Den åttonde tesen blickar bortom den enskilda kommunen och lyfter behovet av ett bredare ansvarstagande i byggsektorn. Här förs resonemang om producentansvar, materialpass och affärsmodeller som materialleasing och produkt-som-tjänst, där byggmaterial cirkulerar i flera livscykler.
• Tes 9: Pilotprojekten som språngbräda – från test till branschstandard
  Den sista tesen betonar vikten av pilotprojekt som lärande processer. Genom att testa cirkulära lösningar i mindre skala kan kommuner bygga kunskap, skapa trygghet och successivt skala upp det som fungerar.