”Sluta riva” – så kan nytt arbetssätt i byggsektorn spara både klimat och pengar

En modell för att undvika onödig nybyggnation

Resurshierarkin utgår från en grundläggande princip: att nya behov inte per automatik ska leda till rivning eller nyproduktion. I stället ska aktörer systematiskt pröva om behovet kan lösas genom att använda det som redan finns.

Modellen består av sex steg, där de översta innebär minst resursanvändning:

• Tänk om – kan behovet lösas utan byggåtgärder?
• Optimera nyttjandet – används befintliga ytor fullt ut?
• Förläng livslängd – kan det som finns repareras eller underhållas?
• Anpassa – räcker mindre förändringar i befintliga lokaler?
• Komplettera – behövs ett begränsat tillägg?
• Bygg nytt – först när inget annat räcker

Enligt underlaget är det första steget – att ifrågasätta behovet – ofta det mest kostnadseffektiva och klimatvänliga, men samtidigt det som ofta förbises i praktiken.

Bevarande som konkret arbetssätt

Resurshierarkin hänger nära ihop med ett ökat fokus på bevarande. Inom satsningen ”Byggutmaningen Bevara” har en särskild guide tagits fram för att stödja aktörer i att bevara byggnader i stället för att riva.

Guiden definierar bevarande som att en byggnad får finnas kvar på samma plats och med samma funktion, men att den vid behov rustas upp eller anpassas . Det skiljer sig från återbruk, där material flyttas och används på annan plats.

I materialet framhålls att klimatvinsterna kan vara betydande:

• Bevarad grundläggning: cirka 30 procent lägre klimatpåverkan
• Bevarad stomme: cirka 60 procent lägre klimatpåverkan
• Mindre ombyggnationer: upp till 90 procent lägre klimatpåverkan

Förklaringen är att en stor del av byggnaders klimatpåverkan uppstår i materialproduktionen, särskilt i konstruktionens tyngre delar.

Från antingen–eller till stegvis prövning

Enligt guiden är en vanlig utmaning att projekt hamnar i ett förenklat val mellan att antingen fortsätta som tidigare eller riva och börja om. I stället förespråkas en stegvis prövning:

• Kan byggnaden användas som den är?
• Räcker det med renovering eller mindre anpassningar?
• Går det att komplettera i stället för att ersätta?
• Vilka delar måste faktiskt bytas ut?

Först när dessa frågor är besvarade bör nybyggnation övervägas.

Guiden betonar också vikten av att lära känna byggnaden innan beslut fattas. Det kan handla om att:

• undersöka konstruktion och tekniskt skick
• analysera material och installationer
• ta fram historiska ritningar och dokumentation
• identifiera vilka delar som har störst värde att bevara

Praktiskt arbete kräver struktur

För att resurshierarkin ska få genomslag krävs enligt materialet ett mer systematiskt arbetssätt. Det gäller särskilt i tidiga skeden, där många avgörande beslut tas.

Centrala moment i arbetet:

• Kartlägga nuläge och nyttjandegrad
• Säkerställa att behovet är korrekt formulerat
• Pröva varje steg i hierarkin innan beslut
• Jämföra alternativ utifrån klimat, ekonomi och resurser
• Undvika att låsa lösningar för tidigt

Samtidigt betonas att arbetet inte kan drivas av en enskild funktion. Hållbarhetsfrågor och resursanvändning behöver integreras i kärnverksamheten och i hela organisationen.

Nya roller och kompetenser

En konsekvens av ett ökat fokus på bevarande och anpassning är att efterfrågan på andra typer av kompetens kan öka.

I materialet lyfts bland annat:

• behov av hantverkskompetens och specialiserad renoveringskunskap
• ökad betydelse av analys och utredning i tidiga skeden
• större krav på samverkan mellan olika aktörer

Det kan enligt aktörerna skapa nya arbetstillfällen och förändra hur projekt organiseras.

Affärsperspektiv och risker

Resurshierarkin beskrivs också som en affärsfråga. Att bygga vidare på befintliga strukturer kan i många fall vara billigare än att riva och bygga nytt, även om det kan kräva mer arbete i planeringsfasen.

Samtidigt pekas en risk ut: så kallad suboptimering. Det innebär att enskilda delar av ett projekt optimeras ekonomiskt, utan att helheten beaktas. Resultatet kan bli att mer resurseffektiva lösningar väljs bort eftersom de upplevs som dyrare i enskilda moment.

Regelverk och finansiering påverkar

Utvecklingen stöds också av förändringar i regelverk och styrmedel.

De nya byggregler som infördes 2025 är mer funktionsbaserade än tidigare. Enligt materialet innebär det:

• mindre fokus på detaljerade lösningskrav
• större utrymme för alternativa lösningar
• ökade möjligheter att arbeta med bevarande och anpassning

Även EU:s taxonomi för hållbara investeringar lyfts fram som en drivkraft. Den skapar ett gemensamt system för att klassificera hållbara aktiviteter, vilket påverkar hur projekt finansieras. Åtgärder som förlänger livslängden på byggnader eller minskar resursanvändningen kan därmed bli mer attraktiva för investerare.

Flera drivkrafter bakom omställningen

Utöver klimatnytta pekar materialet på ytterligare skäl till att arbeta enligt resurshierarkin:

• Resurssäkerhet: minskat beroende av importerade material
• Beredskap: ökad robusthet i osäkra leveranskedjor
• Regional utveckling: möjligheter för lokala aktörer inom cirkulärt byggande