Debatt: Karbonatisering – outnyttjad potential som inte bör ignoreras

Byggsektorn står inför enorma utmaningar när det gäller att minska sin klimatpåverkan. För att möta dessa krav används livscykelanalyser (LCA) för att mäta och jämföra byggmaterials klimatavtryck. Problemet är att nuvarande ramverk ofta missar viktiga delar av livscykeln och samtalet tenderar att fastna vid snäva och kortsiktiga perspektiv.

En av de mest förbisedda faktorerna är karbonatisering, en naturlig process där koldioxid binds i byggmaterial som lättbetong och kalksandsten. Denna process kan minska det totala klimatavtrycket avsevärt.

Att ignorera karbonatisering ger inte bara en skev bild av byggmaterialets verkliga klimatpåverkan, utan riskerar också att hindra oss från att utnyttja dess potential i kampen för netto-nollutsläpp. Det är dags för branschen att tänka mer holistiskt och inkludera hela livscykeln, inklusive fas B1, där karbonatisering sker.

Naturens egen klimatkompensation

Karbonatisering är en kemisk reaktion där koldioxid från atmosfären binds i kalciumföreningar i cementbaserade material. Processen sker gradvis under materialets livstid och kan potentiellt återbinda en betydande del av de CO2-utsläpp som frigjordes vid tillverkningen. För vissa material är denna återbindning inte marginell – det kan handla om flera procent av det initiala utsläppet som neutraliseras.

Trots detta inkluderas karbonatisering sällan i de LCA-beräkningar som används för att jämföra byggmaterial. Fokus ligger ofta på produktion och byggprocess, medan användningsfasen ignoreras. Detta snäva synsätt missar vissa materials potential att bidra till en mer hållbar framtid och ger en orättvis fördel till material som kan verka mer miljövänliga på kort sikt men saknar långsiktig klimatnytta.

För att göra rättvisa jämförelser mellan byggmaterial krävs en holistisk syn på hela livscykeln. Det räcker inte att bara räkna utsläppen vid tillverkning; vi måste också ta hänsyn till hur materialen presterar under sin livslängd. Karbonatisering sker kontinuerligt under användningsfasen, men eftersom denna fas ofta utelämnas i LCA-analyser förbises en av de viktigaste klimatmässigt positiva aspekterna av till exempel lättbetong och kalksandsten.

Om vi börjar inkludera karbonatisering – naturens egen klimatkompensation – i våra beräkningar, kan den spela en avgörande roll i byggsektorns klimatarbete.

Ett upprop för ärlighet och helhetsperspektiv – grundat i fakta

Tillsammans med Niras, Skandinaviens ledande rådgivande ingenjörsföretag, har vi tagit fram en rapport baserad på modeller och beräkningar. Rapporten visar att det finns stora möjligheter att minska CO2-utsläppen genom att välja rätt väggmaterial och granska hållbarhetsdeklarationer ur ett bredare perspektiv. Niras rapport visar också att genom att beakta karbonatisering kan byggbranschen inte bara förlänga sina konstruktioners livslängd, utan också aktivt minska CO2-utsläppen under byggnadens hela livstid.

Faktum är att rapporten visar att klimatpåverkan från väggkonstruktioner av Ytong lättbetong och Silka kalksandsten kan reduceras med 24–44 procent tack vare karbonatisering. Är inte detta ett tydligt tecken på risken med att fatta beslut baserade på felaktiga antaganden? Att ignorera en så betydande faktor som karbonatisering innebär att vi går miste om viktiga möjligheter att skapa verklig klimatnytta.

Det är hög tid att karbonatisering får den uppmärksamhet den förtjänar som en del av hållbara byggstrategier. Vi som bransch måste se bortom faserna A1-A5 om vi verkligen vill göra skillnad – och det måste ske snarast möjligt.

Ben Birouti, Sverigechef på Xella