Inga produkter i varukorgen.
Forskare granskar populär grönregel – ifrågasätter 300-metersgränsen
Grönområden 3–30–300-principen har fått stort genomslag i svenska kommuner. Men hur väl stämmer gränsvärdena med forskningen om grönska och hälsa? I ett pågående forskningsprojekt undersöks både det vetenskapliga stödet och hur kommunerna använder det.
3-30-300-principen innebär att alla ska kunna se minst tre träd från sin bostad, ha 30 procent trädkrontäckning i närområdet och högst 300 meter till närmaste grönområde.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Hållbart samhällsbyggande premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Rosa Danenberg, postdoktor vid SLU, har inom forskningsprojektet Rules & Tools gått igenom närmare 100 vetenskapliga studier om sambandet mellan grönska och hälsa. Resultaten visar att närheten till grönområden har betydelse, desto närmare ett grönområde desto större chans för bra hälsa. Däremot kan man inte säga att hälsan blir sämre om det är mer än 300 meter.
– I linje med WHO:s rekommendation hade vi gärna sett evidens som toppar vid 300 meter, men vi ser att det finns studier som visar att även 750 meter till närmsta grönområde är positivt för hälsan.
Olika sätt att mäta ger olika resultat
Forskarna har också undersökt hur kommunerna använder principen. En enkät med svar från omkring 150 kommuner visar enligt Rosa Danenberg att nästan hälften av de svarande använder den.
Tillämpningen varierar dock. I bostadsområdena Rosendal och Kungsängen i Uppsala har forskarna testat olika sätt att beräkna trädkrontäckningen. Ett sätt är att utgå från en radie på 300 meter runt varje byggnad och undersöka hur stor del av ytan som täcks av trädkronor. Men om man i stället använder kommunens områdesgränser eller forskarnas egna avgränsningar blir resultatet ett annat.
– Så beroende på var gränsen går, eller hur man räknar, kan det ge ganska olika siffror, konstaterar Rosa Danenberg.
Även kravet på att kunna se tre träd är svårt att mäta. Ska utsikten kontrolleras från varje lägenhet, eller räcker det att träden finns inom ett visst avstånd från byggnaden?
Kvaliteten behöver också vägas in
Så hur ska kommuner förhålla sig till forskningen? Rosa Danenberg menar att kommunerna inte behöver tolka gränsvärdena alltför bokstavligt. Samtidigt kan 3-30-300-principen bidra till att grönska får större utrymme i planeringen.
Forskarna undersöker även grönytefaktorn, ett poängsystem som kommuner använder för att styra utformningen och bidra till fler ekosystemtjänster i framför allt bostadsgårdar. I samband med planeringen kan kommunen ange ett grönytefaktorvärde som byggaktörerna ska uppnå. Olika inslag, som träd, grönytor och platser för social samvaro, ger poäng. Syftet är att skapa bostadsgårdar som bidrar till bland annat dagvattenhantering, biologisk mångfald och sociala värden.
En fråga är hur dessa kvaliteter tas om hand när bostadsrättsföreningar övertar ansvaret för gårdarna. Det ska Rosa Danenberg undersöka i en kommande studie.
Rules & Tools pågår till 2028 och några färdiga rekommendationer finns ännu inte.
– Det kräver en del från kommunerna att testa och se hur de kan använda det.
Fakta
Rules & Tools
- Rules & Tools är ett svenskt, Formasfinansierat forskningsprojekt som leds av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
- Syftet är att undersöka om verktyg som 3–30–300-principen och grönytefaktorn faktiskt kan bidra till hälsosamma och gröna bostadsmiljöer. Forskarna gör bland annat litteraturstudier, intervjuer med kommuner och fallstudier i Uppsala.
