Ny vägledning och nationell uppföljning ska stärka urbana ekosystem

EU-krav på bevarande och ökning

EU:s förordning (EU) 2024/1991 har som övergripande mål att restaurera minst 20 procent av unionens skadade ekosystem till 2030 och alla skadade ekosystem till 2050. Artikel 8 gäller specifikt urbana ekosystem och omfattar dels grönytor, dels trädkrontäckning.

Till och med 2030 ska medlemsstaterna säkerställa att det inte sker någon nettoförlust av urbana grönytor eller trädkrontäckning jämfört med 2024. Efter 2030 ska arealen grönytor och trädkrontäckning öka till så kallade ”tillfredsställande nivåer”, som varje medlemsstat ska fastställa senast 2030.

Vad som ska anses vara en tillfredsställande nivå är ännu inte beslutat. Myndigheterna konstaterar därför att det i nuläget är omöjligt att bedöma hur stora arealer som kan behöva restaureras efter 2030. En preliminär uppskattning, som krävs enligt EU:s planformat, anger ett intervall på 0–24 kvadratkilometer för urbana grönytor och 0–10 kvadratkilometer för trädkrontäckning. Bedömningen beskrivs som grov och behäftad med osäkerhet.

151 kommuner omfattas – men kraven varierar

Enligt EU:s definition omfattas 151 svenska kommuner av artikel 8. Det är kommuner där en majoritet av befolkningen bor i tätbebyggda områden, enligt Eurostats klassificering.

Förordningen medger dock undantag för urbana ekosystemområden som redan har mer än 45 procent grönyta och mer än 10 procent trädkrontäckning. Regeringsuppdraget har enligt myndigheterna betonat att den flexibilitet som finns i förordningen ska utnyttjas fullt ut.

Boverket föreslår därför att undantagsmöjligheten används i maximal omfattning. Det innebär att kravet på ingen nettoförlust fram till 2030 endast skulle omfatta 30 urbana ekosystemområden i 22 kommuner. Om undantaget inte hade tillämpats skulle samtliga 151 kommuner omfattas av kravet.

Enligt den analys som redovisas i konsekvensutredningen minskade grönytan i 20 av dessa 30 områden med totalt 369 hektar mellan 2018 och 2023 bilaga-6-10-urbana-ekosystem. Om utvecklingen fortsätter i samma takt kan cirka 443 hektar behöva återskapas fram till 2030 inom dessa områden bilaga-6-10-urbana-ekosystem.

Många markägare – begränsade incitament

En central utmaning är ägarstrukturen. Enligt SCB:s data från 2015 ägs 47 procent av grönytorna i tätorter av privata personer och 9 procent av aktiebolag, medan 33 procent ägs av kommuner och regioner bilaga-6-10-urbana-ekosystem. Ungefär hälften av skogen inom 300 meter från tätorter ägs av enskilda bilaga-6-10-urbana-ekosystem.

Myndigheterna konstaterar att incitamenten för privata markägare att bevara eller öka grönytor och trädkrontäckning i dag är svaga. De pekar också på att plan- och bygglagen inte alltid ger tillräckligt stöd för att säkra grönstruktur, särskilt på kvartersmark bilaga-6-10-urbana-ekosystem.

I konsekvensutredningen beskrivs också hinder i form av konkurrens om mark, begränsade resurser och kompetens samt klimatförändringens effekter. Hårdgjorda ytor, värmeöar, torka och föroreningar försvårar för stadsträd och annan vegetation, och det tar lång tid att ersätta stora träd med omfattande krona när de försvinner bilaga-6-10-urbana-ekosystem.

Fyra föreslagna åtgärder

Boverket föreslår ett åtgärdspaket som i huvudsak bygger på informativa styrmedel och som enligt myndigheten inte går utöver förordningens minimikrav. Åtgärderna är:

1. Vägledning för att stärka urbana ekosystem i fysisk planering, inklusive översikt över gröna verktyg.
2. Kunskapspaket om gröna värden och gröna lösningar.
3. Vägledning om möjligheten att differentiera VA-taxan för att premiera grönytor.
4. Framtagande av ett nationellt uppföljningssystem för grönytor och trädkrontäckning.

Vägledningen ska enligt förslaget tydliggöra hur befintlig lagstiftning, särskilt plan- och bygglagen, kan användas för att integrera gröna frågor i planeringen. Den ska också samla och sprida verktyg som grönytefaktor och 3-30-300-modellen.

Kunskapspaketet ska riktas till kommuner, privata fastighetsägare, bostadsrättsföreningar och andra aktörer. Syftet är att öka medvetenheten om kopplingen mellan grönytor, biologisk mångfald, klimatanpassning och hälsa.

När det gäller VA-taxan föreslås vägledning om hur kommuner, inom ramen för självkostnads- och likställighetsprinciperna, kan utforma avgiftsmodeller som premierar minskad andel hårdgjorda ytor.

Slutligen föreslås att Boverket får ansvar för att utveckla ett nationellt uppföljningssystem. Uppföljning ska enligt förslaget påbörjas så snart systemet är på plats och ligga till grund för den översyn av den nationella restaureringsplanen som ska ske senast 2032 bilaga-6-10-urbana-ekosystem.

Synergieffekter och politiska bedömningar

Boverket lyfter i sin kommunikation fram att det finns betydande synergieffekter mellan grönska och klimatanpassning, hälsa och rekreation. Boverket säger att det är mest kostnadseffektivt att ta tillvara och utveckla befintlig grönska när tillgången fortfarande är relativt god.

Samtidigt gör myndigheterna bedömningen att kraven i artikel 8 inte kommer att uppnås med ett nollalternativ, det vill säga utan ytterligare åtgärder utöver befintliga styrmedel bilaga-6-10-urbana-ekosystem.

Regeringen ska nu arbeta vidare med förslaget och lämna en nationell restaureringsplan till EU-kommissionen senast i september 2026. EU-kommissionen väntas fatta beslut om medlemsstaternas planer under 2027. Förordningen gäller dock redan och är direkt tillämplig i Sverige sedan 2024.

Hur långtgående konsekvenserna blir för kommuner, fastighetsägare och andra aktörer beror på den slutliga utformningen av den nationella planen, hur de tillfredsställande nivåerna definieras samt hur uppföljningen och eventuella framtida styrmedel utvecklas.