Experten: Förbättra 3-30-300-arbetet med ”plus”

– Att uppfylla 3-30-300 med enbart träd är en utmaning, speciellt i täta stadsmiljöer, säger Hugo Settergren, landskapsarkitekt på IVL Svenska Miljöinstitutet och en av författarna till guiden Mer grönska i den täta staden

Plusset är inte en genväg – utan en skärpning

Inom det Formasfinansierade projektet ”3-30-300+ Mer än träd” har IVL tillsammans med Malmö stad, SLU och Göteborgs botaniska trädgård utvecklat ett komplement till tumregeln.

Plusset syftar på hela paletten av grönska: buskar, perenner, fältskikt, gröna tak, levande fasader och olika typer av växtbäddar.

– Pluset är en påminnelse om att det finns fler vegetationssystem som kan hjälpa oss att nå intentionerna bakom regeln. Frågan är inte bara hur många träd vi får ner, utan vilken vegetation som lämpar sig på den här platsen, säger Hugo Settergren.

Enligt forskarna kan en bredare palett bidra med ökad bladyta, större variation och därmed förstärkta ekosystemtjänster, exempelvis förbättrad lokalklimatreglering genom transpiration, ökad vattenfördröjning genom interception och fler habitat för pollinatörer.

Fem hinder – och hur de kan hanteras

I guiden ”Mer grönska i den täta staden” som forskningsprogrammet tagit fram lyfts fem återkommande hinder för träd i täta stadsmiljöer: platsbrist ovan och under mark, finansiering, ojämn fördelning över staden, klimatförändringar och variationsbrist i arter.

I praktiken innebär det att träd konkurrerar med ledningar, mobilitetsytor och teknisk infrastruktur.

– Grönska är lika mycket infrastruktur som ledningar och vägar. Den behöver värderas på samma sätt i planeringen, säger Hugo Settergren.

Börja mäta – och bredda måtten

En central rekommendation i projektet är att börja mäta mer än krontäckning. 3-30-300 är ett sätt att skapa överblick över grönstrukturen. Men för att integrera plusset krävs kompletterande mätetal som fångar fler typer av grönska, i olika skalor och skeden av plan- och byggprocessen.

Det kan till exempel handla om att följa andelen busk- och fältskikt, uppskatta bladvolym eller grön ytvolym, analysera hur gröna stråk hänger samman samt kartlägga sårbarhet för värmestress. Genom att komplettera krontäckningsmåttet med sådana indikatorer går det att få en mer heltäckande bild av stadens gröna struktur.

– Genom att börja mäta och formulera mål uttalar man en ambition. Det gör det också lättare att motivera investeringar, säger Hugo Settergren.

En återkommande slutsats i projektet är att grönska måste integreras tidigt i planprocessen. När detaljplaner och trafiklösningar redan är fastlagda finns det sällan utrymme kvar för större växtbäddar eller sammanhängande gröna strukturer. I guiden betonas därför behovet av samordning mellan planarkitekter, landskapsarkitekter, trafikplanerare och ledningsägare, särskilt när det gäller att samla ledningspaket och omvärdera hur gaturum används

I praktiken kan det innebära att ledningar samordnas för att frigöra rotutrymme, att körfält eller parkeringsytor omfördelas och att flerskiktad grönska planeras i stället för enbart trädplanteringar.

Risk för urvattning?

En invändning mot 3-30-300+ kan vara att träden riskerar att nedprioriteras. Det är inte avsikten, enligt Hugo Settergren.

– Träden är suveräna och hela tumregeln bygger på dem. Plusset är inte ett alternativ utan ett komplement. Det handlar om att uppnå intentionerna, inte att sänka ambitionen.

I täta gaturum kan exempelvis klätterväxter bidra till synlig grönska, det vill säga trean i ramverket, medan busk- och fältskikt kan öka bladyta och därmed bidra till temperaturreglering även om 30 procents krontäckning är svår att nå.

Små ytor – men strategisk helhet

En annan fråga är fragmentering. Små planteringar riskerar att bli isolerade och få begränsad effekt, både ekologiskt och socialt.

Här betonar forskningen behovet av strategisk överblick: att koppla samman mindre grönytor till gröna stråk och korridorer genom staden. Det handlar inte bara om enskilda planteringar, utan om hur de samverkar över tid och rum. Flera kommuner arbetar redan med sådana samband, men plusperspektivet kan skärpa analysen genom att fler vegetationslager inkluderas.

För Hugo Settergren är det avgörande att inte fastna i en teknisk diskussion om procentsatser.

– Det viktiga är att komma närmare intentionen bakom 3-30-300. Om vi inte når 30 procents krontäckning på en plats, vad behöver vi då göra för att ändå skapa svalka, synlig grönska och biologisk mångfald? Det är den frågan som pluset vill hålla levande, säger han.

Han menar att ramverket fungerar bäst när det används som ett utgångsläge snarare än som en checklista.

– 3-30-300 är en bra startpunkt. Men om vi tar det på allvar måste vi också våga utmana hur vi använder gatorna, hur vi samordnar ledningar och hur vi värderar grönska i relation till annan infrastruktur. Annars når vi inte dit.