Inga produkter i varukorgen.
Så missar lekplatserna barnen – nya vägledningen visar vägen
Hållbart samhällsbyggande Alla barn har rätt till lek, men dagens lekmiljöer fungerar inte för alla. En ny vägledning från Myndigheten för delaktighet visar hur parker, skolgårdar och bostadsområden kan planeras för att fler barn ska kunna delta, vila, utforska och utvecklas på sina egna villkor
Alla barn har rätt att leka. Men alla barn har inte samma möjligheter att delta i de lekmiljöer som byggs i parker, på skolgårdar och i bostadsområden. Det är utgångspunkten i Myndigheten för delaktighets, MFD, vägledning ”Inkluderande lekmiljöer”, som ska ge stöd till kommuner, planerare, skolor, fastighetsägare och andra aktörer som utvecklar miljöer där barn vistas.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Hållbart samhällsbyggande premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Vägledningen lyfter att många lekmiljöer fortfarande utformas utifrån vuxnas föreställningar om lek. Fokus hamnar ofta på lekredskap, fallskydd och fysisk framkomlighet. Det är viktiga delar, men enligt MFD räcker det inte för att skapa platser där fler barn kan leka, delta och utvecklas oavsett funktionsförmåga.
För barn med olika funktionsnedsättningar kan andra kvaliteter vara avgörande. Det kan handla om trygghet, möjlighet till vila, tydlig orientering, mindre buller, variation i svårighetsgrad och lek som inte kräver tal, snabb rörelse eller avancerat socialt samspel.
Från lekredskap till lekvärde
MFD:s budskap är att inkluderande lekmiljöer behöver planeras med barnets perspektiv i centrum. Det innebär inte att alla barn ska leka på samma sätt. Tvärtom bygger vägledningen på att barn har olika kroppar, erfarenheter, behov och sätt att delta.
I underlagen återkommer grönska som en viktig kvalitet. Gröna lekmiljöer kan ge skugga, avskildhet, dofter, material, årstidsvariation och möjlighet till återhämtning. Örebro kommun lyfter också att gröna lekmiljöer, så kallade lekotoper, kan bidra till biologisk mångfald och stärka barns relation till naturen.
För barn som lätt blir trötta, stressade eller överstimulerade kan lugna delar av lekmiljön vara avgörande. Det kan handla om buskage, små rum, sittplatser, kojor, vegetation eller andra platser där barnet kan dra sig undan utan att lämna miljön.
Samtidigt behöver platsen erbjuda utmaningar. MFD:s vägledning pekar på att inkluderande lekmiljöer bör ge barn möjlighet att välja svårighetsgrad. Det kan finnas enkla vägar in i leken, men också mer utmanande moment för barn som vill klättra, balansera, springa, bygga eller testa gränser.
Så kan lekmiljön bli mer inkluderande
MFD:s vägledning ger konkreta exempel på hur lekmiljöer kan anpassas för barn med olika förutsättningar. För barn som har svårt att höra kan det vara viktigt att minska buller och använda visuell information, till exempel bilder och symboler. För barn som har svårt att se kan kontraster, tydliga landmärken, olika material, ljud och dofter underlätta orientering.
För barn som har svårt att röra sig behöver tillgängligheten gälla hela lekmiljön, inte bara ett särskilt redskap. Det kan handla om lekfulla stråk, viloplatser och aktiviteter som inte kräver snabb rörelse. För barn som har svårt att tala eller kommunicera kan bygglek, odling, sand, vatten och lösa material skapa samspel genom handling snarare än ord.
Barn som har svårt att förstå sociala koder kan behöva miljöer där det går att leka både ensam och tillsammans med andra. För barn med psykisk ohälsa eller stark känslighet för intryck kan naturinslag, lugnare färgsättning, mindre buller och platser utan krav på prestation vara viktiga.
Guide: frågor att ställa i planeringen
För kommuner, skolor, fastighetsägare och andra aktörer kan arbetet börja med några praktiska frågor:
- Vilka barn ska använda platsen – och vilka riskerar att inte kunna delta?
- Erbjuder miljön fler sorters lek än fysisk aktivitet?
- Finns det både fartfyllda och lugna delar?
- Går det att leka utan att behöva tala, springa eller förstå komplexa sociala regler?
- Finns det grönska som ger skugga, rumslighet, sinnesupplevelser och återhämtning?
- Kan barn med olika funktionsförmågor nå och använda flera delar av miljön?
- Finns det möjlighet att välja svårighetsgrad?
- Har barn själva fått bidra med erfarenheter och idéer?
Checklistan ”Lek på riktigt”, som används som stöd för bedömning av lekmiljöer, betonar att sådana listor inte är recept. De ska snarare fungera som stöd för att analysera platsens kvaliteter och brister. Vilka lösningar som behövs beror på sammanhanget.
