Kan naturen hjälpa oss att lösa klimatkrisen?

Fråga Anna Maria Orrú om hennes bin. Eller om de 400-700 olivträden på farmen i Italien som hon hyr. Då lyser hon upp i ett stort leende. Det är tydligt att dessa små varelser och dessa uråldriga träd ger henne oändligt med energi och inspiration.

– Vi har ett träd som är 1000 år gammalt, berättar Anna Maria Orrù, som senare under intervjun avslöjar att just där på den italienska olivgården ska hon snart öppna en naturskola.

Anna Maria Orrù delar sin tid mellan Sverige och Italien. Hon har en doktorsexamen i arkitektur från Chalmers Tekniska Högskola och undervisar bland annat på KTH, Konstfack och Chalmers. I sin konstnärliga forskning korsar hon tvärvetenskapliga gränser i fälten mellan biologi, arkitektur, ekologisk design och samhällsbyggnad.

Anna Maria Orrù leder också sedan ett år tillbaka ett nystartat nordiskt kunskapscenter för biomimikry, som vill hjälpa oss att dra lärdom av naturen för att möta dagens utmaningar.

Vad är biomimikry?

– Det är en process där man vänder sig till naturen för att inspiration till lösningar på några av de utmaningar som vi kan tänkas stå inför inom till exempel byggindustrin. Biomimikry kommer från orden ”bio”, som betyder liv, och mimicus, som betyder att immitera. Det är ett sätt att också komma närmare naturen, det är ett sätt att se på och värdesätta naturen för allt fantastiska som sker och inte bara det, att veta att processerna i naturen är hållbara, naturen har utvecklats under en lång tidsperiod, 4,6 miljarder år av research och utveckling, och vi dök upp på scenen bara för ett väldigt kort tag sedan, vi är en väldigt ung art. Alla de problem som vi kan tänkas möta, oavsett om vad det handlar om, resurser, vatten, energi, att hålla oss varma, att hålla oss kalla, att hålla vätskebalansen, så hittar vi svaren i naturen.

Genom att titta på hur naturen gör eller inte gör kan vi hitta lösningar på problem med värme när vi bygger. Berätta om inspirationen arkitekter fått från termiter!

– Termiter har en svärm-intelligens, de arbetar tillsammans som en grupp och de vet att för sin överlevnads skull måste de reglera temperaturen inne i termitstacken. Så de går hela tiden upp och ner och skapar tunnlar som låter luft cirkulera, antingen släpps varm luft in eller varm luft ut. Och ibland när det blir för varmt och de inte kan reglera temperaturen, eftersom det alltid måste vara runt 31 grader, gräver de ner sig till grundvattnet och låter lite av den kalla kylan därifrån stiga upp i boet. Och det har gjorts några riktigt intressanta studier för att förstå hur detta fungerar. De har faktiskt 3D-scannat några av dessa termitbon för att se alla olika tunnlar och avenyer som har skapats inuti. Det är verkligen vackert.

Finns det exempel på byggnader som i sin konstruktion efterliknar termiternas lösningar?

– The Eastgate Centre in Harare Zimbabwe, som ventileras och kyls med naturliga lösningar. Det byggdes av arkitekt Mick Pearce och Arups ingenjörsfirma. Därefter återvände de till samma idéer tio år senare med Council house 2 (CH2) i Melbourne, Australien. Ett annat exempel är The Alpine house i Londons Kew Garden, som stod klart 2006. Och sedan finns det en skola (Laggarbergs skola), ritad av Anders Nyquist, utanför Sundsvall här i Sverige.

Hur använder du dig av biomimikry utanför undervisningen?

– Jag praktiserar det genom att verkligen observera naturen, försöker att spendera så mycket av min tid jag kan i naturen och hittar alltid ett sätt att se på naturen från en ny synvinkel. En bit i det är att göra naturen till en del av min designprocess. Och jag menar du behöver inte leta upp exotiska djur för att hitta svar. Du kan bara gå till en plats utanför ditt jobb och se vad som lever där och hur de lever där och försöka lära av dem.

– Jag har på sistone, speciellt sedan jag tog mig doktorsexamen, jobbat med biomimikry inom design och konst. Att använda konstnärliga forskningsprocesser som ett sätt att förstå biomimikry-processer.

Vad är ditt mål när du undervisar och föreläser om biomimikry?

– I första hand vill jag hjälpa människor att förstå att de är en del av naturen. Vi måste bort från den rådande primitiva uppdelningen i relationen mellan människor och natur. Jag tror att biomimikry är ett sätt som kan hjälpa oss att hitta oss själva i naturen och jag tror att om vi förstår att vi är en del av naturen är vi mer redo att förstå att hållbarhet är viktigt och att vi alla är sammankopplade och del av detta ekosystem, det finns ingen åtskillnad. Vårt mål är folk ska förstå att det finns så många idéer att dra nytta av. Och biomimikry vinner mark, fler och fler vetenskapliga artiklar publiceras inom ämnet.

Är ditt högre mål att vi ska använda det som naturen lär oss för att möta hotet från klimatförändringarna?

– Ja, speciellt i det här ögonblicken när vi går in i en kris. Jag tror att vi inte kan använda våra mänskligt designade system för att ta oss ur detta så länge vi fortsätter att titta på människocentrerade sätt att hantera hållbarhet. Men jag tror att om vi börjar titta på hur naturen hanterar detta och använder oss av naturcentrerad design, då tror jag att vi har en chans. Och självklart ger biomimikry det hoppet. För mig är det ett sätt att förbli hoppfull i en stund som känns väldigt mörk.

Mer om biomimikry och hur tänket kan användas i skolan för hållbar design

Premium

Cirkularitet

Forskningssatsning på cirkulär byggsektor

23 augusti 2021