När återbruk blir kommunal infrastruktur – så gjorde Katrineholm

– Den politiska förankringen var avgörande. Att projektet låg i linje med kommunens mål skapade legitimitet och gjorde det möjligt att fatta beslut om finansiering, ansvar och prioriteringar, säger Maja Larsson, projektledare.

Till skillnad från många återbruksinitativ placerades satsningen inte vid sidan av ordinarie verksamhet, utan som en del av kommunens långsiktiga infrastruktur.

Organisation före teknik

En viktig förutsättning var att kommunen redan hade erfarenhet av att kombinera återbruk med arbetsträning. Verksamheter som överskottsmarknad och snickeri fanns etablerade inom arbetsmarknadsenheten och den dagliga sysselsättningen.

I stället för att bygga nytt organisatoriskt handlade det om att samlokalisera och skala upp befintliga strukturer

– Det organisatoriska steget var mindre än det kan se ut. Vi byggde vidare på sådant som redan fungerade, snarare än att skapa nya verksamheter från grunden, säger Maja Larsson.

Inför beslutet genomfördes utredningar som belyste förutsättningarna för en gemensam anläggning. Arbetet kompletterades med omvärldsbevakning och erfarenhetsutbyte med andra kommuner som testat liknande lösningar.

Tydlig ansvarsfördelning med VA-bolaget

Projektet drivs i samarbete mellan Katrineholms kommun och Sörmland Vatten och Avfall AB. För att undvika otydlighet etablerades tidigt en gemensam styrgrupp och formella avtal som reglerar roller, ansvar och beslutsvägar.

Det mest komplexa i samarbetet var att parterna befann sig i olika faser.

– När samarbetet inleddes hade Sörmland Vatten redan kommit långt i planeringen av en ny återvinningscentral. Det innebar att vissa förutsättningar var fastlagda, och att vi behövde hantera och balansera båda parters behov längs vägen, säger Maja Larsson.

Trots detta beskriver hon processen som konstruktiv och lärorik, med ett gemensamt mål i fokus.

Kompromisserna som krävdes

En central del av projektet är att flera byggnader på området återbrukas från tidigare förskolor. Det har inneburit både klimatnytta och nya utmaningar.

– Tajming är avgörande. För att kunna återbruka byggnader måste rätt objekt finnas tillgängliga vid rätt tidpunkt. I vårt fall underlättade det att byggnaderna ägs av det kommunala fastighetsbolaget, säger Maja Larsson.

Återbruket innebär också att verksamheten får anpassas efter byggnadernas förutsättningar. Planlösningar och funktioner kan inte alltid optimeras på samma sätt som vid nyproduktion.

– Det kräver kompromisser. Men nyttan överstiger tydligt nackdelarna – både klimatmässigt, resursmässigt och ekonomiskt. Dessutom har återbruket ett viktigt symbolvärde: det visar att återbruk är möjligt även i större kommunala byggprojekt.

Tre lärdomar till andra kommuner

Utifrån erfarenheterna i Katrineholm lyfter projektledningen tre tidiga vägval som varit avgörande:

1. Säkerställ politisk förankring

Koppla projektet tydligt till kommunens övergripande mål för miljö och social hållbarhet. Det underlättar beslut om finansiering, prioriteringar och ansvar.

2. Bygg organisation och samverkan tidigt

Definiera roller, mandat och ansvar mellan kommun, bolag och andra aktörer. Gemensam styrgrupp och tydliga avtal minskar risken för konflikter längre fram.

3. Planera för återbruk – och acceptera kompromisser

Återbruk av byggnader och material kräver framförhållning, flexibilitet i tidplanen och en vilja att anpassa utformningen efter befintliga resurser.