Robin Rushdi: ”Dags att jobba mer proaktivt med plogning”

Två kommuner som jag flanerat runt i sen jag flyttat ner till sthlm är Solna stad och Sundbybergs stad.

Två rätt så multifunktionella stadsdelar där det finns möjlighet till liv och rörelse över dygnets vakna timmar. Något som många med mig gillar då fritiden gärna spenderas med promenader, restaurang/cafébesök och allmänt windowshoppande – även om många butiker slagit igen, vilket betingelserna av jag kommer skriva om i en kommande artikel.

Till det stora ”men”:et i denna artikel och som många upplevt, har vi frågan om plogningen i Stockholm, som inte riktigt hängt med.

Handlar det om budgetering? Handlar det om snöcentimetrarna som signalerar till plogbilarna när de ska ut och ploga? Handlar det om varmare vintrar som vi vant oss vid? eller är det en trend som stavas ”minskad fokus på samhällsekonomiska kostnader”?

Kostar en reaktiv plogning samhället pengar? Och kan man se plogning som ett hållbarhetsarbete? Det tänkte jag argumentera för här:

Först och främst – plogning löser flera behov och problem utifrån ett socialt perspektiv. Det handlar om framkomlighet, om tillgänglighet, om flöden för trafik, gång, cykel och företagens möjlighet att hantera sin logistik. Att människor ska kunna leva ett liv även bortom de, förhoppningsvis, varma fyra väggarna under årets kallaste månader. Att kunna möta andra människor, i stället för att sitta i ensamhet och isolation. I Sverige har vi trots allt cirka 1.9 miljoner singelhushåll och jag tänker särskilt på våra äldre, barn och blinda. Jag tänker även på rullator och rullstolsburna i allmänhet, samt min rullator och rullstolsburna mamma i synnerhet. Det blir många inlåsta dagar om inte vi syskon finns där för henne just nu och jag kan inte tänka mig hur många det är som är helt isolerade denna tid på året.

Utifrån ekonomiska perspektiv handlar mycket om vi faktiskt satt en peng på vad ovan sociala perspektiv kostar. Om vi nu bryr oss om konsekvensen av att inte göra något proaktivt åt det. Förebyggande plogningsarbete.

För vad kostar det inte företagen att deras anställda inte kommer fram eller inte kan jobba på grund av inställda och försenade kollektivtrafiksavgångar? Eller trafikstockningarna med bilarna? Eller att personen du ska möta inte kommer fram? Det kan vara en läkare, en polis, en städare eller vaktmästare.

Vad kostar den reaktivt planerade plogningen samhället nu när klimatförändringar ger oss en dag med huttriga -15 grader för att andra dagen vittna om +3 grader. Dessa extrema fluktuationer, som vi bland annat känt av denna vecka, leder inte bara till problem som stavas klädval, utan även till extrem halka. En halka som kan översättas till alla fallskador och benbrott som sker, där statistiken visar hur särskilt våra mammor, systrar och föräldrarnas mammor drabbas mest – kvinnor i allmänhet drabbas till 66% av frakturer efter fall på is eller snö och särskilt de mellan 46-75 år står för 42% av alla frakturer i samhället efter fall på is eller snö, enligt Swedish Fracture register.

Detta kostar samhället pengar i form av vård och i förlängningen alla nära, kära och arbetskamrater som ser sin medmänniska drabbas.

Ett reaktivt plogningsarbete borde man därför gå ifrån där man initierar arbetet när tillräckligt mycket snö fallit och i stället arbeta proaktivt med plogning, saltning, sandning och istappsfällning.

Utan det blir multifunktionella stadsdelar som exempelvis Solna och Sundbybergs i stället till benbrotts-riskzoner. Där liv och rörelse inte syns på gatorna och där kommunen till slut förlorar på det.

Därför är det dags att jobba mer proaktivt med plogning, sandning och saltning om vi vill slippa onödiga samhällskostnader i det långa loppet.

Robin Rushdi Al-sálehi, samhällsplanerare och hållbarhetsspecialist, Grundare av Vakansa.se – en delningsekonomisk plattform för lokaler