Så sätter bostadsföretaget vetenskapliga klimatmål

Däremot saknas ofta mål för de indirekta utsläppen, enligt Annamaria Sandgren, expert på klimat och hållbara samhällssystem vid IVL Svenska Miljöinstitutet.

– Många har mål på de utsläpp som räknas till scope 1 och 2 enligt Greenhouse Gas Protocol, det vill säga drivmedel till egna fordon, köpta energibränslen och köpt energi. De har dock inte gjort en ordentlig analys av vilka indirekta utsläppsposter som de borde målsätta, säger hon till Hållbart samhällsbyggande.

Även ambitionsnivån kan behöva ses över. Enligt Annamaria Sandgren förekommer både mål som är svåra att nå och mål där utsläppen inte minskar tillräckligt snabbt.

– Det finns exempel på både orimliga mål som inte kan uppfyllas och mål som inte är tillräckligt ambitiösa. Här har Science Based Targets Initiative, SBTI, tagit fram bra underlag så att vettiga mål kan sättas.

IVL Svenska Miljöinstitutet har tillsammans med Sveriges Allmännytta tagit fram vägledningen ”Klimatmål och nyckelåtgärder för bostadsföretag”. Fjorton bostadsföretag har bidragit till arbetet genom bland annat workshoppar och granskningar.

Vägledningen bygger framför allt på SBTI, och Greenhouse Gas Protocol, GHGP. Den innehåller förslag på mål med 2025 som basår, ett etappmål för 2030 och ett slutmål för 2035.

Fyra mål gäller alla bostadsföretag

Målförslagen delas upp utifrån företagens storlek och möjligheter att påverka olika utsläpp. Fyra områden pekas ut som relevanta för samtliga bostadsföretag:

• Drivmedel till fordon och arbetsmaskiner.
• Driftenergi och köldmedier.
• Nybyggnation.
• Förbränning av de boendes restavfall.

För drivmedel är målet att fordon och arbetsmaskiner ska vara fossilbränslefria 2035. Även driftenergin ska vara fossilbränslefri vid samma tidpunkt. I energimålet ingår också utsläpp från köldmedier, medan avfallsförbränning hanteras separat.

För nybyggda flerbostadshus anger vägledningen ett basvärde på 358 kilo koldioxidekvivalenter per kvadratmeter bruttoarea. Nivån ska minska till 190 kilo 2030 och 140 kilo 2035.

Målet för de boendes restavfall uttrycks som mängd per hushåll. Till 2035 ska restavfallet uppgå till högst fyra kilo eller motsvarande en kärlkapacitet på högst 50 liter per hushåll och vecka.

Fler mål för de större företagen

Större bostadsföretag rekommenderas att sätta mål för ytterligare tre områden: stora inköp till förvaltningen, renovering och ombyggnation samt bygg- och rivningsavfall.

Som större räknas i vägledningen bostadsföretag med fler än 2 500 lägenheter. För dessa utsläppsposter föreslås att klimatpåverkan minskar med 20 procent till 2030 och med 35 procent till 2035, jämfört med basåret.

Hushållselen och de boendes bilkörning är kompletterande områden som kan målsättas om bostadsföretaget har rätt förutsättningar att påverka och följa upp dem. För bilkörningen föreslås att klimatpåverkan per hushåll minskar med 20 procent till 2030 och 35 procent till 2035.

Ansvaret följer möjligheten att påverka

Att vägledningen omfattar vissa av de boendes utsläpp innebär inte att bostadsföretaget förväntas ta ansvar för alla deras val. Enligt Annamaria Sandgren går gränsen där företaget genom sin kärnverksamhet kan påverka de faktiska förutsättningarna.

– Om vi tar de boendes bilkörning som exempel är det attraktivare för de boende att köpa en elbil om man kan ladda den nära hemmet.

Bostadsföretag kan exempelvis bygga laddinfrastruktur, förändra hur parkeringar prissätts och ordna säkra cykelparkeringar. Åtgärderna kan enligt Annamaria Sandgren göra det lättare för de boende att välja andra färdsätt eller byta till elbil.

Hon anser att bostadsföretagen bör ha en plan för utbyggnaden av laddinfrastruktur och cykelparkeringar, särskilt när ett bostadsområde förändras eller utvecklas.

Hushållsel passar inte alla

För hushållselen beror målets relevans på hur elförbrukningen hanteras. I Sverige har de flesta hushåll egna elhandelsavtal. Det gör det svårare för bostadsföretagen att mäta och påverka utsläppen.

Vägledningen anger därför att hushållselen kan undantas om individuell mätning och debitering, IMD, inte används.

Ett mål kan däremot vara lämpligt för bostadsföretag som arbetar aktivt med IMD, flexibilitet och fastighetsnära elproduktion som solceller.

Svenska förhållanden kräver anpassningar

SBTI och GHGP ger enligt Annamaria Sandgren en bra grund för att sätta mål och redovisa utsläpp. Eftersom ramverken är globala tar de dock inte hänsyn till alla svenska och lokala förhållanden.

– Vi har därför föreslagit vissa anpassningar till svenska förhållanden för att göra klimatarbetet mer träffsäkert.

Anpassningarna gäller bland annat hur ursprungsgarantier, avfallsförbränning, hushållsel och de boendes bilkörning hanteras. Vägledningen rekommenderar exempelvis att energimålen utgår från den faktiska energimixen, genom så kallad platsbaserad redovisning. Ursprungsgarantier och liknande energiavtal räknas därmed inte som åtgärder som sänker utsläppen.

– I Sverige och Norden leder inte denna typ av energiavtal till minskade utsläpp.

Förslagen följer därför inte SBTI:s metodik på samtliga punkter. Ett bostadsföretag som vill få sina mål validerade av SBTI kan inte använda hela upplägget rakt av. Målen ska enligt vägledningen nås utan klimatkompensation, ursprungsgarantier eller gröna energiavtal.

Ta hand om det befintliga beståndet

För bostadsföretag med begränsat med tid och pengar påpekar Annamaria Sandgren att en viktig klimatåtgärd är att ta väl hand om. Företagen bör enligt henne undvika onödig rivning och arbeta med proaktivt underhåll.

– Om man bygger nytt så satsa tid och kraft på att ställa vettiga klimatkrav och om man renoverar så gör en ordentlig återbruksinventering och renovera varsamt.

Hon pekar också ut förbättrad avfallssortering, utfasning av kvarvarande fossila anläggningar och kontroll över fastigheternas köldmedier som prioriterade insatser. Först när målen kopplas till konkreta åtgärder kan de enligt Annamaria Sandgren leda till verkliga utsläppsminskningar.