Om den planerade höghastighetsjärnvägen mellan Stockholm, Göteborg och Malmö blir av innebär den det största finansiella åtagandet i modern tid för den svenska staten med en projektkostnad på över 250 miljarder.
Brister i planeringsprocess av höghastighetsjärnväg
TRANSPORTER Riksrevisionen avråder regeringen från att ta nya beslut för den planerade höghastighetsjärnvägen mellan Stockholm, Göteborg och Malmö innan bristerna i planeringsprocessen rättats till.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Efter en granskning av planeringen bakom satsningen konstaterar nu Riksrevisionen en rad brister i planeringsprocessen.
– Huvudproblemet är att planeringen har utgått från lösningen snarare än problemet. Regeringen har tagit initiativ till höghastighetsjärnvägen utan att det funnits underlag i form av åtgärdsvalsstudier och samlade effektbedömningar, säger riksrevisor Helena Lindberg i en presskommentar.
Kraftigt underskattade kostnader
Enligt Riksrevisionen har ingen hänsyn tagits till om investeringen är samhällsekonomiskt effektiv. Det inte heller gjorts tillräckliga prövningar mot den så kallade fyrstegsprincipen, som innebär att det ska undersökas om andra, mindre kostsamma, åtgärder kan lösa det aktuella problemet.
– Sammantaget kan vi konstatera att över tio års planering inte resulterat i ett fullvärdigt beslutsunderlag. Innan några fler beslut tas bör regeringen se till att Trafikverket gör om planeringen på rätt sätt, säger Helena Lindberg.
Granskningen visade även att kostnaderna underskatts kraftigt, från att år 2003 ha bedömts till 50 miljarder kronor har projektets förväntade kostnader nu vuxit till över 250 miljarder kronor.
– Övriga investeringsprojekt i den nationella transportplanen är generellt samhällsekonomiskt lönsamma. Den olönsamma höghastighetsjärnvägen riskerar därmed att konkurrera ut ett stort antal projekt som skulle ge mer nytta för pengarna, säger Ingemar Delveborn, projektledare för granskningen i en kommentar.
FAKTA
Riksrevisionens rekommendationer
- Identifiera de brister i förhållande till de transportpolitiska målen som höghastighetsjärnvägen är tänkt att lösa.
- Utreda alternativa lösningar som kan avhjälpa de identifierade bristerna med utgångspunkt i fyrstegsprincipen. Det handlar framförallt om steg 1-åtgärder såsom avgifter och skatter för att uppnå ett effektivare kapacitetsutnyttjande, men även steg 2- och steg 3-åtgärder såsom optimeringsåtgärder och trimningsinsatser.
- Genomföra samlade effektbedömningar av de viktigaste alternativen och jämföra dessa med samlade effektbedömningar för höghastighetsjärnvägen.