Här är p-huset med fasad av skrotavfall: ”Behöver ske en kulturförflyttning”

cirkulär ekonomi Malmös nya parkeringshus består av begagnade glasskivor, överblivna plåtar och annat avfall som arkitekterna hittat på skroten. Men för Hållbart Samhällsbyggande berättar arkitekten Petra Jenning att vägen dit har varit långt ifrån enkel.

Här är p-huset med fasad av skrotavfall: ”Behöver ske en kulturförflyttning”
Foto: Fojab.

Parkeringshuset, eller Mobilitetshuset Hyllieäng som det kallas, invigdes i år och står nu i Malmöstadsdelen Hyllie. Men det är inte ett vanligt parkeringshus, utan fasaden består av kasserat och bortsorterat material.

Någonting är fel

Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Hållbart samhällsbyggande premium

Läs vidare – starta din prenumeration

    Redan prenumerant?

    Parkering Malmö står som beställare, och arkitektkontoret Fojab ligger bakom gestaltningen av byggnaden. Petra Jenning, arkitekt och utvecklingschef på Fojab, berättar att man redan tidigt i processen hade ambitionen att använda återbrukat material till fasaden.

    – Idén kom först från beställaren, vilket satte i gång ett arbete hos oss där vi ringde runt till massa olika aktörer och försökte identifiera olika restströmmar av material. Vi var också redan tidigt inne på tanken att inte bara jobba med återbruk från byggnad till byggnad, utan titta även bredare än så, säger hon till Hållbart Samhällsbyggande.

    Identifierade tre material

    Sagt och gjort. Genom ett idogt arbete lyckades arkitekterna identifiera tre olika material till parkeringshusets fasad. Petra Jenning berättar att det första materialet är fasadglas från Malmö högskolas byggnad som var på väg att plockas ner.

    – Vi ringde dit och fick möjlighet att ge det ett andra liv, säger hon.

    Det andra materialet är skärskelett, vilket är material som blir över från tillverkningsindustrin. Ungefär som ”degen som bli över från pepparkaksgubbar”, förklarar Petra Jenning. Det tredje materialet fick arkitekterna tillgång till genom att besöka Stena Recyclings verksamhet.

    – Det är en aktör som tar emot och hanterar väldigt mycket material. Så vi åkte dit, hängde runt och tittade i deras skrotcontainrar. Där identifierade vi ett stort inflöde av värmeväxlarplåtar i fint skick. En sekundavara som normalt går direkt till nedsmältning. Så det handlar om att vi har förlängt det här materialets livslängd, säger hon.

    ”Vi har en industri och sektor som är riggad för nyproduktion”

    Men vägen från planering till verklighet har inte varit helt enkel, förklarar Petra Jenning. Hon säger att dagens bygglovsprocess inte är gjort för situationer där materialen till viss del är okända långt in i processen.  

    – Vi har en industri och sektor som är riggad för nyproduktion, där man kan ta alla beslut tidigt. Man vet vilka material som kommer att finnas och de går enkelt att beställa dem. Men ska vi jobba mer radikalt med återbruk kommer vi att hamna i situationer där vi inte vet vilket material vi ska använda, eller hur det kommer att se ut. Det innebär att det behöver ske en kulturförflyttning, men också att vi ser över hur beslutsfattandet behöver ändras för att stötta återbrukandet, säger hon.

    Så lyckades Malmö-arkitekterna

    Trots svårigheter, står nu mobilitetshuset färdigt med en återbrukad fasad. Men Petra Jenning säger att det krävt en hel del extraarbete och samarbete.

    – Bland annat har vi arbetat med att visualisera olika möjliga utfall för att förstå orsäkerheterna i materialen. Det har inte handlat om att landa ett alternativ vi förespråkar, utan att förstå varionsbredden. Det kan blir så här, så här, så här eller så här. Vi har också jobbat nära  stadsbyggnadskontoret, och tillsammans hittat hur lösningar på hur vi ska göra för att alla ska känna sig trygga i beslutsprocessen., säger hon.

    Men du säger ändå att det behövs ändringar i regelverken?

    – Ja, så länge återbruket sker i pilotprojekt bygger det mycket på eldsjälar och att det finns modiga organisationer och individer som vill utmana och driva förändring. Men ska återbruk implementeras på bred front behöver vi system och etablerade processer som stöttar det, säger Petra Jenning.

    Har du någon tanke på hur?

    – Det här projektet har synliggjort att vi måste kunna skjuta vissa beslut kring material och byggnadens utseende till senare i processen. Samtidigt är det jätteviktigt, inte minst ur ett hållbarhetsperspektiv, att byggnader kravställs både estetiskt och funktionellt av samhället. Hur vi löser det är en svår och komplex fråga.

    Hämtar fler artiklar
    Till startsidan