En ny studie visar att regnbäddar inte bara förbättrar vattenhanteringen, utan även effektivt minskar spridningen av mikroplaster som PVC, PET och gummi.
Så kan regnbäddar stoppa plastföroreningar
Karriär
En regnbädd kan minska spridningen av mikroplast i naturen med upp till 50 gånger. Det visar en ny studie som undersökt fyra regnbäddar i Göteborg.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
– Det finns fortfarande osäkerheter kring vilken effekt mikroplaster har på miljön och människors hälsa, men vi vet att det är möjligt att samla in mikroplaster i stadsmiljön med hjälp av regnbäddar, säger Helén Galfi, vattenexpert på IVL, i en kommentar.
Tillsammans med Gabriela Carvalho Nejstgaard, projektingenjör på Kretslopp och vatten i Göteborg, har Helén Galfi genomfört studien ”Mikroplaster i regnbäddar”. De har undersökt mängden mikroplaster som kommer in, stannar kvar och passerar genom regnbäddarna med dagvattnet.
Resultaten visar att regnbäddarna, trots sin begränsade storlek, har en viktig funktion. Enligt studien kan en regnbädd minska mängden mikroplast med mellan 10 och 50 gånger.
Tio olika plastmaterial
Forskarna har tagit prover i fyra regnbäddar som hanterar dagvatten från olika platser: Litteraturgatan, en kraftigt trafikerad väg i Backa; Bulycke återvinningscentral på Hisingen; parkeringsplatsen vid Kvibergs konstgräsplaner; samt ett gångstråk och taket på Kretslopp och vattens kontor i Alelyckan.
Den högsta halten av mikroplaster uppmättes i regnbädden vid Kretslopp och vattens kontor, där det fanns 3 700 mg mikroplaster per 1 kg jord. I dagvattnet som kom in i regnbädden på Litteraturgatan uppmättes 1,6 mg mikroplaster per liter vatten.
I tre av fyra regnbäddar hittades mikroplaster endast i det övre substratet på 0 till 15 centimeters djup. I regnbädden för dagvatten från Bulycke återvinningscentral fanns mikroplaster även på 15 till 30 centimeters djup, där flest typer identifierades.
Genom laboratorieanalyser identifierades tio plastmaterial: PVC, PET, PS, PE, PP, PMMA, PA6, PC, naturgummi och syntetiskt gummi. I jordsubstratet uppmättes som mest 2 100 mg/kg PVC och 1 300 mg/kg PET, troligtvis från plåttak och asfalterade ytor.