Minskade intäkter förändrar kollektivtrafikens förutsättningar

En studie från K2-Nationellt kunskapscenter för kollektivtrafik visar att det har skett en omfattande förändring av både pendlings- och arbetsresor, när fler jobbar hemifrån och de digitala mötena och konferenserna ökat.

Rejält bortfall av biljettintäkter

I ett nystartat projekt kommer forskare att undersöka hur kostnader och intäkter inom kollektivtrafiken utvecklas som en följd av coronapandemin, både i ett kortare och ett längre perspektiv. Och hur det i sin tur påverkar möjligheterna att nå politiska mål för kollektivtrafiken.

Enligt John Hultén, föreståndare för K2, kommer projektet som är i uppstartsfasen, att undersöka och titta närmare på regionerna Stockholm, Västra Götaland och Skåne. För att få kunna jämföra finansieringsmodeller och få perspektiv kommer även resultat inhämtas från Amsterdam och någon av de nordiska huvudstäderna, som exempelvis Oslo eller Köpenhamn.

–Att driva den svenska kollektivtrafiken kostar 40 miljarder om året. Det varierar lite från region till region men ungefär hälften av dessa kostnader täcks av biljettintäkter och där har det skett ett rejält bortfall under krisen. Minskade biljettintäkter påverkar nu ekonomin för kollektivtrafiken på ett betydande sätt, även om den fått tillskott från staten, säger John Hultén.

Han fortsätter:

– Det är fortfarande oklart när pandemin är över men vi vill titta på den aktuella krisfasen, stabiliseringsfasen och ett nytt normalläge.

Flera olika scenarier för nytt normalläge

Vad det nya normalläget kan tänkas vara är än så länge skrivet i stjärnorna, det finns fortfarande många frågetecken kring hur länge pandemin kommer att pågå, och hur exempelvis ett ökat distansarbete kommer att påverka kollektivtrafiken mer långsiktigt. John Hultén nämner tre möjliga scenarier för det nya normala.

– Det första scenariet är en återgång till hur det var innan. Det kan även bli så att ett möjlighetsfönster för en mer hållbar inriktning öppnas. Och om man är mer pessimistiskt är ett tredje scenario att kollektivtrafiken tappar marknadsandelar och att vi ser en kraftig ökning av det individuella bilresandet istället.

– Samtidigt visar tidigare erfarenheter från kriser med exempelvis SARS i Hong Kong eller 11 september att rädslan för att resa klingar av ganska snabbt, oftast efter 3–6 månader. Historiskt har den inte varit så långvarig, säger John Hultén.

Ifall covid-19, som vissa experter antyder, blir något som vi kommer att få leva med en längre tid kan det bli nödvändigt att även i framtiden öka utrymmet så att människor sitter glesare i kollektivtrafiken, vilket ytterligare ökar driftkostnaderna.

–Man kan tänka sig att ifall man måste skära i kollektivtrafiken finns det en uppenbar risk att man skär där färre reser. Och färre avgångar, på landsbygden eller på kvällar och nätter, kan begränsa rörelsefriheten för många människor som är beroende av kollektivtrafiken för sitt resande. Då krävs en komplettering, avslutar John Hultén.