Verktyg: Så ska fastighetsbranschen hantera indirekta utsläpp

– Värst var det när det kom till de indirekta utsläppen. De som kallas scope 3 i GHG-protokollet. Här fanns det väldigt stora skillnader i redovisningarna, säger Rikard Silverfur som är chef för utveckling och hållbarhet på Fastighetsägarna.

Svårt att tolka kategorierna i scope 3

I GHG-protokollet scope 3 finns det 15 olika kategorier där man kan placera utsläpp från olika aktiviteter.

– Det var mycket svårt för fastighetsbolagen att tolka vilka aktiviteter som skulle placeras i vilka kategorier. Dessutom upptäckte vi att det fanns många kategorier som inte alls var relevanta för fastighetssektorn. Därför beslutade vi att ta fram en vägledning, säger Rikard Silverfur.

Sedan tidigare finns en vägledning för scope 3 i fastighetsbranschen i Storbritannien. Med den som utgångspunkt har Fastighetsägarna nu tagit fram en svensk vägledning.

– I vägledningen tolkar vi olika utsläppskällor och placerar dem i ”rätt” kategori eller i varje fall leder bolagen att använda ”samma” kategori, säger Rikard Silverfur.

I vägledningen har man också tagit fram en väsentlighetsanalys som visar vilka aktiviteter är viktiga för fastighetsbolag att redovisa.

– I scope 3:s kategori 1, ”Inköpta varor och tjänster” har vi till exempel bestämt att det för fastighetsägare är aktiviteterna skötsel och underhåll, reparationer och mindre renoveringar som är relevanta. Vi sätter också en nivå för hur relevant en kategori är för en fastighetsägare.

Flera kategorier irrelevanta för fastighetsbranschen

Just kategori 1 i scope 3, ”Inköpta varor och tjänster”, är enligt vägledningen mycket relevant för fastighetsägare. Andra kategorier, som till exempel kategorin ”bearbetning av sålda produkter” är däremot inte relevant för fastighetsbolag. Inte heller kategorin som rör franchise-verksamheter.

– Det här är så klart bara rekommendationer. Vi berättar vilka kategorier som bör finnas med. Sen står det varje användare fritt att krydda redovisningen med fler kategorier, säger Rikard Silverfur.

En punkt i scope 3 som enligt Rikard Silverfur är särskilt intressant för fastighetsbolag handlar om förvärv och uppförande av byggnader. Hittills har det varit oklart vem som ska ta ansvar för utsläppen vid nybyggnation, är det entreprenören som bygger fastigheten eller är det den som beställer byggnaden? En annan fråga är vem som ansvarar för utsläpp när fastighetsägare köper äldre fastigheter där fastighetsbolaget inte har någon möjlighet att påverka utsläppen i uppförandefasen.

– Här är GHG-protokollet problematiskt för fastighetsägare. Enligt GHG-protokollet ska en fastighetsägare som säljer en fastighet ta ansvar för utsläppen under fastighetens hela livslängd också framåt i tiden. Men om en fastighet säljs flera gånger, vilket inte är ovanligt, uppstår en mångfaldig dubbelbokföring av utsläppen. Samma utsläpp kommer att redovisas flera gånger. Här har vi gjort ett avsteg från GHG-principerna vilket vi för ett resonemang kring i vägledningen.

Kontroversiell tolkning av utsläpp från fjärrvärme

En annan fråga i GHG-protokollet som är kontroversiell för fastighetsbranschen handlar om utsläpp från förbränning av avfall för energiåtervinning. Ser man strikt på GHG-protokollet så landar utsläppen inte på den som lämnar avfallet utan på fjärrvärmen, i slutändan alltså på fastighetsägaren som köper fjärrvärmen.

Här finns det många som tycker att GHG-protokollet leder fel. Utsläppen borde, menar man, läggas på den som lämnar avfallet. Då finns det större incitament från avfallslämnare att sortera bort till exempel plast. Här har Fastighetsägarna dock bestämt sig för att följa GHG-protokollets principer i vägledningen. Något som man också stämt av med IVL och Värmemarknadskommittén.

– Eftersom det här är en så viktig post rekommenderar vi dock att fastighetsägare särredovisar utsläpp från energiåtervinning av avfall i scope 3. Man ska följa regelverket, men den här posten bör med fördel särredovisas. Om man inte särredovisar uppstår nämligen ett slags dubbelbokföring då utsläppen både tas upp när man lämnar avfallet och när man köper fjärrvärme, säger Rikard Silverfur.

En annan nyhet som vägledningen tar upp handlar om intensitet av fastigheters utsläpp. Här har Fastighetsägarna bestämt att en byggnads utsläppsintensitet ska utgå från byggnadens totalarea, så kallade BTA.

– Här har branschen använt flera andra begrepp som till exempel golvarean för en byggnads primärenergital, så kallad Atemp. Vi rekommenderar att alltid använda BTA, det är BTA som kommer att gälla i klimatdeklarationerna men även i den kommande revideringen av Direktivet för Byggnaders energiprestanda, säger Rikard Silverfur.

Två parallella spår

Fastighetsägarnas arbetsgrupp som tagit fram vägledningen har under arbetets gång tagit hjälp av konsultföretaget 2050. Parallellt med vägledningen för scope 3-redovisning arbetar Fastighetsägarna också med HSB och IVL Svenska Miljöinstitutet får att hitta konkreta åtgärder för bostadsbolag som vill sänka sina scope 3-utsläpp.

– I slutändan syftar båda arbetsspåren till att få ner scope 3-utsläppen från fastighetssektorn. För att kunna arbeta effektivt med frågan måste utsläppen mätas och redovisas. En gemensam redovisning visar förhoppningsvis var de största scope 3-utsläppen finns i branschen. När man vet det kan vi förhoppningsvis identifiera åtgärder som vi i branschen kan göra gemensamt eller åtgärder som vi kan kräva från politiken, säger Rikard Silverfur.

Den nya vägledningen för klimatredovisning av scope 3 finns att hämta här.